Emma

*spyr*

I helgen var jag på skansens julmarknad. Jag åt grillad tunnbrödrulle med chevré, honung och valnötter, samt slutade hela måltiden med en saffranssmörbulle och en klunk julmust. Jag tittade på djuren, tyckte det var ”intressant” att sälar varken kan se, höra, eller känna doften av fisken när de ska äta. Jag gick förbi älgarna och blev genuint exalterad när jag såg lodjuren. ”WOW vad vackra de är, visst är de??!! Ska vi ta en runda förbi oxarna också?” hörde jag mig själv säga. Efter djuren tog vi en runda runt djurgården och funderade på om vi inte skulle ta och kika in på något museum, men där drog jag gränsen. Då bestämde vi oss för att casually och spontant svänga in på en lite söndagsbio istället och laga oss en riktigt god middag när vi kom hem. Ni vet sådär som man gör.

HAAAHAA ursäkta mig? Vadav detta livsnjuteri??? Vart är mirandan i mig?? Vart är ”det är för fan för kallt att gå ut, skärp dig och kom tillbaka till sängen”- delen av mig?? Ew? Aj? Va?

Det här förvirrar mig något otroligt och jag känner mig odrägligt tbh, men i den här perioden i mitt liv kan jag ändå känna att DET KAN JAG HA! Marknaden var mysig och skansen var fint iaf.

Kom igen nu Emma, embrace it. Kämpa. Våga. Göre ba. E.M.B.R.A.C.E it.

/E

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.