Åsikter

Snälla, våldta mig inte

”Snälla” har blivit ett ord som jag har tvingats möta många gånger sedan jag – som det så fint heter – blev sexuellt aktiv. Ordet ”Snälla” har inneburit att det skulle vara vänligt av mig att överlåta min kropp och själ till någon annan mot min vilja.

 

När jag var 19 år blev jag släpad bakom DJ-båset på klubben Saluhallen i Uppsala. Det var DJ:ens kompis som låste fast mina armar. Jag ligger på marken och ser ett tomt, mörkt rum när jag förtvivlat vrider min nacke för att se vart han tar mig. Jag skriker att han inte ska våldta mig. Nu är det jag som ber. ”Snälla”. ”Snälla, våldta mig inte.”

 

Mina kompisar är och tar en drink. Emma har precis lämnat klubben. Jag tar mig ur greppet och springer mot den dansande folkmassan, men jag är inte snabb nog, trots att min puls dunkar utanför min kropp. Han får tag i mig igen. Fäller mig, släpar mig, denna gång på min högra sida.

Jag får ögonkontakt med en kille, det är flera som ser nu. ”HJÄLP! HJÄLP! HAN KOMMER VÅLDTA MIG” skriker jag. Han tittar bort. Alla måste ha tittat bort. Annars skulle väl någon ha ingripit?

Jag ser en vakt och får på något sätt min kropp att nudda hans. Han ser. Killen som släpat mig försvinner fort. Jag vrålar. ”HAN SKULLE VÅLDTA MIG. HAN VÅLDTOG MIG NÄSTAN.”, får svaret ”Följ med här.” och blir utkastad.

Hur visste jag att jag skulle bli våldtagen? Jo, för att min kropp har fått utveckla en extra sensor sedan barnsben. Jag ser inte den beslutsamma blicken, jag känner den. Jag får inte lust att fly, jag stelnar i skräck. Det patriarkala samhället gav mig en intuition som jag förväntas försvara. Det kommer jag aldrig att göra.

Vi kan ställa in Bråvalla, men problemet kommer att kvarstå. Idag, just nu, får tusentals flickor höra orden ”Snälla”. Eller frasen ”Du kan vända dig in mot väggen och sova lite, så märker du inte ens något” – något två killar har sagt till mig. Bråvalla var i full gång när killen som jag träffade samtidigt som våldtäktförsöket skedde, drack mig redlös och i smyg fotograferade min nakna baksida under massagen han så vänligt gav mig. Jag såg bilderna av ett misstag och bad honom att vänligen ta bort dem. Men han respekterade aldrig mitt ”snälla”, eftersom jag inte accepterat hans.

(Till sist trängde in i mig mot min vilja. Det fick kosta att underlivet sved, bara han inte gjorde det när jag sov.)

Botemedlet mot att det anses snällt att låta män göra våld på kvinnors kroppar är inte en inställd festival i Norrköping (som dessutom vinner ekonomiskt på ett inställt år). Botemedlet är en sund inställning till sex. Vi måste diskutera ordet ”snälla”. Vi måste se till att det blir rättsliga konsekvenser om man tar ifrån en kvinna hennes rätt till sin kropp, sin själ och sitt liv. Vi måste kasta ut våldtäktsmännen, inte offren. För jag tänker ibland på killen jag fick ögonkontakt med när jag bad om hjälp för att inte bli våldtagen. Han såg den hysteriska, blonda tjejen släpas till en vakt som slängde ut henne. Och sedan kunde han ostört återuppta dansen.

 

Ett svar till “Snälla, våldta mig inte

  1. MrsHyper skriver:

    Känner igen mycket från min egen ungdom… det hördes överallt om ”tjejer som var för fulla för att säga nej, det var bara att kliva på” hö hö hö… 🙁 Det jag läser om idag hände även då, på 80-talet och på 90-talet. Det finns till och med män i min umgängeskrets som är livrädda för att de kanske gjorde fel någon gång i sin ungdom, och det är förbannat starkt att våga erkänna det.
    Siri – du har så mycket mod och så mycket livskraft och det är fantastiskt att vi andra får ta en liten del av det.
    Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd