Åsikter

Drivkraften

Nu när vi har jobbat heltid i över ett halvår, och totalt snart 3 år, med jobbet som VI skapade, trots att vi inte trodde att vi dög till någonting, börjar vi förstå vad folk menar med att hitta sin inre drivkraft. För vissa är det pengar, för andra är det revansch. För vissa är det frihet och för andra är det säkerhet. Ibland handlar det om att hjälpa andra och ibland handlar det om att inte behöva bry sig ett dugg. Men gemensamt av alla dessa drivkrafter är att de är självdefinierade. För mig är alla dessa drivkrafter, men i olika delar av mitt liv. Jag vill till exempel tjäna så mycket pengar att de som inte pengar, inte ska behöva betala för att få en föreläsning och psykisk ohälsa. Jag vill känna frihet för att på det sätter få säkerhet i att jag alltid kommer kunna välja själv vad jag vill göra. Jag vill verkligen bry mig om vad andra tycker, men mest för att lära andra att min åsikt inte betyder ett skit.

Jag och Siri har pratat mycket om att vi har olika drivkrafter. Siri ser till exempel pengar som ett mått på resultat, vilket är helt rimligt. Har vi fått mycket pengar har vi också nått ut till många och kunnat hjälpa några fler. För mig är inte pengar en lika stor drivkraft alls, men jag fokuserar mycket på hur andra pratar om oss och hur vi framställs. För mig är det nämligen en drivkraft att ses som professionell och kunnig, att vara ett ess inom det område vi verkar.

Vi har också bråkat om detta. Och fått sitta ner i kajutan. Vi har fightats om vilket drivkraft som är bäst och mest nödvändig, även om vi vet att båda är ganska najs att ha när man driver företag hehe. Nu har vi i alla fall kommit på (snillen) att det egentligen inte spelar någon roll vad som driver oss individuellt så länge vi jobbar mot samma mål. Det kanske inte låter som en sensation för er, men SHIT pommes vad det ändå har gjort skillnad för oss.

Jag tror att det är exakt samma sak att driva företag som att vara i en relation (nu har ju inte jag haft en äkta romantisk relation, men jaja, jag har NÄSTAN haft det med siris och kakans pojkvänner iaf :))))), och en relation är ju mer än bara kärleksrelationer. Jag använder mig av samma princip i min relation till min mamma till exempel. Jag VET att vi tycker väldigt olika på vissa punkter och jag VET att jag stör mig som en liten get på att hon inte tycker som jag, men ÄR det så himla viktigt då? Vårt gemensamma mål är ju ändå att hålla sams och älska varandra (hoppas jag :))). Så länge vi får hålla oss på varsin planhalva och accepterar varandra så är det väl good enough? Ingenting är SÅÅÅÅÅ viktigt att det är värt att ha ångest eller ett stort bråk om. Man får svälja den lilla stolhetsjäveln ibland, så är det bara. Och det har hjälpt oss när vi har gått från ”poddare” till MAMACITAS inom psykiatrin.

PUSS

/E

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.