Lust

Vet ni vad? Jag ÄLSKAR att göra så att andra människor känner sig fina. Jag ÄLSKAR när andra ser sig själv i spegeln och blir förstummade över deras eget ansikte. Det är så lustfyllt för mig med smink och skönhet. Eller, jag har inte alltid lust för det, men det GER mig lust.

I Augusti gifter min bror sig med sin kärlek. De är egentligen motsatser till varandra, Viktor konflikträdd och Lauren inte alls rädd för sanningen. Viktor blev kallad ”musslan” hela hans uppväxt, av alla, för att han har så svårt att öppna sig och Lauren pratar om allt med alla, allra helst på en djup metafysiskt nivå. Ändå har de nu varit tillsammans i snart femton år. De träffades i tvåan på gymnasiet och har därför i princip vuxit upp tillsammans. Det kommer bli ett helt fantastiskt bröllop och JAG har fått äran att sminka Lauren på dagen d. (OMG paniken då??).

Igår testade vi i alla fall några olika sminkningar och bestämde oss för att det blir en gammelrosa matt skuggning med nude-läppar. SÅ FINT!!

TYP såhär tänker vi oss!

Idag ska hon på fest i Stockholm och bad mig sminka henne fräscht, glowy och somrigt. Det blev såhär:

asså KOLLA PÅ HENNE!!!?!??!?!?!!

Jag inbillar mig att jag kommer vara sviiiinnervös den dagen (hahaha, att JAG kommer vara nervös, när det är de som ska gifta sig. Dramaqueen). Men jag jag vet också att jag kommer bli lugn av sminket. Oberoende av resultatet vet jag att proceduren är ångestdämpande i sig, det lugnar mig redan nu.

Vad som är lugnande, ångestdämpande och betryggande är självklart olika för oss alla och det kan handla om träning, youtube, en god bok, matlagning eller sex. Det är viktigt för mig att definiera vad som är vad för mig och hålla mig till det, oavsett vad samhället säger, för att jag ska vara ärlig mot mig själv. Om jag tänker att jag ska vila, men väljer någonting som ”borde” vara lugnande fungerar det inte alls. Jag får ofta mer ångest eller blir ännu tröttare, eftersom att själen fortfarande då letar efter platser att vila på. Att vara sann mot sig själv är alltså A och O. Därför kommer jag fortsätta sminka away!

Vad är lugnande för er? <3

/E

Enter a title

Mostertid

Jag skrev till min storasyster i tisdags kväll att jag brutit ihop. I det läget var min rädsla över att inte kunna ta hennes barn till Grönan förlamande. Jag hade lovat dem det sedan i december. De bor i USA, och för att fixa detta avstånd och denna ständiga saknad behövde jag ha en konkret dag att tänka på. ”Dagen på Grönan i juli” har vi sedan dess pratat om i varje skypesamtal. Och nu var jag rädd att mitt psyke skulle hindra mig, och därför göra barnen jag älskar så det gör fysiskt ONT, besvikna.

Men, jag intalade mig själv att jag skulle fixa det. Och allt gick jättebra. Jag tog tanttrappan upp för lustiga huset, bad dem om hjälp att lyssna efter min mobilsignal när min läkare skulle ringa samt sov på tåget hem. Till skillnad från många vuxna så skulle barnen aldrig se det som något konstigt. De har sett mig gråta så många gånger, och förra sommaren när vi hade två dagar och jag sov under en hel dag så kunde jag höra dem trippa på tå utanför rummet och viska för att inte störa min sömn. Och som min syster alltid säger: ”Det viktigaste för barnen är att träffa dig, inte vad ni gör.”

Lilltjejen som nu har större skostorlek än mig (!) sov över här. Hon önskade falukorv till middag (tack och lov, det är maxgränsen av min matlagningskunskap) och sedan var vi vakna till klockan 23.30 och pratade om puberteten, kittlades och sparkades. Hon ville också se våra Vloggar, den om min Borderline tyckte hon var bäst. Att se mig prata om psykisk ohälsa i Almedalen var mindre poppis. ”Ditt jobb verkar tråkigt!”

”Bra jobbat!” sa hon efter att ha studerat diplomet noga

Däremot kunde hon inte låta bli att jubla över bilden på mig och Emma i VeckoRevyn. Jag frågade henne om vem som var coolast, jag eller Zara Larsson som var på uppslaget bredvid. ”Du. Men om du inte hade varit min moster så hade jag sagt Zara såklart.”

Älskade ungar.

Psykakuten eller fuldans?

”Du MÅSTE känna, Siri.” Hon säger det lika bestämt som hon har gjort i några veckor nu. Älskade Emma. Hon satt en timme med mig igår. ”Säg vad du tänker. Det är inte farligt att säga vad du tänker.”

Hon lät mig stirra in i det vassa hörnet på hennes byrå när jag sa det allra värsta. När jag släppte ut min förvirring. För jag kan om kvällarna inte sätta ord på om jag älskar eller hatar livet. Jag står, på fullaste, i ett 50/50-läge: ska jag åka in till psyket eller gå ut och festa? Jag vill låta någon annan singla slanten och sedan får det bli som det blir, jag bryr mig inte, samtidigt som ingenting annat spelar någon roll.

Jag vet inte vad som är psykisk ohälsa och vad som är att instängda känslor som tidigare varit kvävda av stress nu får plats. Jag är lyckligt olycklig och olyckligt lycklig. För jag mår bra under dagarna, även om jag har svårare att ta mig ur sängen samt ta mig till den.

Glad i staden jag kände att jag älskade

Kanske spelar det ingen roll, det är så nu, oavsett vad det beror på. Emma har hjälpt mig med struktur och i utbyte har jag lovat henne att låta känslan få kännas. En känsla är det enda som inte ljuger. Det är tanken som säger åt mig att jag inte får känna helt som luras är falsk.

Glammigt ish

Hej hej hemskt mycket hej!

Idag har jag gjort…. AAAbsolut ingenting. Eller egentligen både tvättat håret, städat och sorterat papper, men allt har jag gjort i pyjamas. Jag har inte ens lämnat rummet ännu. VÄLBEHÖVLIGT kan jag känna. Sirpan vet jag, har flängt till stockholm fram och tillbaka. På tal om olika sätt att vila. Nåja.

Klockan är i skrivande stund 20.14 och jag väntar färdigsminkad på att Sorp ska entra mitt rum. Tisdag i Uppsala på sommaren betyder nämligen (oftast) sommarklubb på Snerikes nation – bryggan. Haha, känns så konstigt att så explicit skriva ner ”snerikes nation” eftersom att vi här bara slägnger oss med ”snärkan”, ”bryggis” eller ”nation” uttalat ”nejshön”. Vad gör man ej för att ni icke-uppsalisar ska förstå. Bryggan är i alla fall den enda naionsklubben som är öppen på sommaren, vilket brukar resultera att alla man vill träffa, samt INTE vill träffa finns där. Som en kär klassreunion utan det ”kär”a.

En glammig puss-blogg-bild vägs upp av en smutsig spegel och bara fötter

Vad tycker vi förresten om dessa pixliga mobilbilder? hahaha, oh well, har bättre för mig än att sitta i timmar och redigera bilder bara för att ni ska se dem. What you see is what you get tänker jag.

Hoppas ni mår så bra ni bara kan! Ni förtjänar det <3

/E

Vlogg: Almedalen del 2

Dag 2 på Almedalsveckan börjar lika knackigt som dag 1, Siri ramlar på kullersten och tappar bort Emma. Men sedan blir det lättare: vi lunchar med Ångespodden, träffar Maskrosbarn, deltar i en livepodd med Magelungen, drar ihop ett kvällshäng med Tilia och Under Kevlaret. Men vi hinner också prata om Pillerpodden, tacksamhet, att bryta ihop i en gränd och så slänger Siri ut en kontaktannons till Emma. Glöm inte att prenumerera, kommentera och följa oss på sociala medier!

Intervjun med Ung Press hittar ni här:
http://www.ungpress.se/ungdomsperspek…
Och livepoddens avsnitt finns i Dela känslan-podden.

Puss!!!