Överlevarguiden #24

Minneslappen! När jag går mot kraftig ångest (visualiserar det som en uppförsbacke med tistlar, eller Lasse Kronérs huvud som man halkar hejdlöst på, så att kroppen kastas okontrollerat från vänster till höger) så har jag en anteckning i mobilen som jag har skrivit tillsammans med min psykolog. Det som händer i detta läge är nämligen att jag zoomar in och tappar perspektiven. Vi skrev följande anteckning till situationen där jag blir besviken kopplat till ensamhet. Till exempel om Emma ställer in med kort varsel, något sådant kan fortfarande dra ner mig i mörkret. I början hände det aldrig att jag tittade på lappen, det fanns inte i min rutin alls. Dessutom: i det läget är det ganska lite som får plats i huvudet. Men förra veckan klarade jag det för första gången! OCH DET FUNKADE!

Vi byggde alltså upp det såhär:

ETT: ”Det är inte konstigt (….) betydelsefullt” Validera och bekräfta känslan! Skriv i en förstående ton. Det bygger förtroendet för lappen när du tar upp den och sänder ut signaler om medkänsla.

TVÅ: ”Jag vill inte låta hård nu (…) överleva det med.”Raka puckar som genomsyras av TRON på mig själv. Här är det just utzoomningen och det stora perspektivet som jag lyfter.

TRE: ”Sätt dig (…) isolera dig” Konkreta råd baserat på vad som fungerat förut. Ät något sött är viktiga ord i min lapp, när ångesten sköljer över mig vill jag nämligen vägra det då ångesten till maten ligger nära.

FYRA: ”Jag vet att det tar emot (…) ringde” Medkänsla för det rådet som är viktigast. För mig är det extremt viktigt att jag ringer någon som hjälper mig ur bubblan. För att pusha mig själv extra till att verkligen göra det så tar jag in medkänslan men också en påminnelse om två konkreta situationer när detta blev avgörande för att ångesten lindrades (de situationerna har jag tagit bort ovan).

FEM: Lite jävlaranamma. Det skadar aldrig. En kompromisslös tro på mig själv.

Skriv lappen när du mår bra och ta hjälp av någon annan om det behövs. Lycka till! Massa kramar

/S

 

Enter a title

Glitz and glam

Nu när vi ändå börjar närma oss jul och nyår med stormsteg, och eftersom att detta för med sig en ganska rejäl dos med förväntansångest tänker jag att vi i alla fall kan fly iväg till sminkets underbara land ett tag. Såhär vill i alla fall JAG se ut på nyår!

G i n a B o x ♡ (@ohmygeeee) • Instagram photos and videos

Glitter for grown-ups!

http://www.esqido.com

Autumn/Winter Beauty Trends. For more ideas, click the picture or visit www.sofeminine.co.uk

Lily Collins

Sen får vi se om det blir en jävlaranamma-fest eller häng i soffan. Men drömma kan man ju :))

/E

Förväntansångest

Julen. Jingle bells, Tipp tapp, bjällerklang, Guds födelse. Mat, kärlek, glädje, gemenskap, värme och julklappar. Saknad, kyla, o helga natt, sorg och förväntningar. Förväntningar, förväntningar, förväntningar. På alla sätt och vis. För de finns alltid där. Eller hur? Oavsett om du är ensam i din lägenhet eller kanske i en stuga som du hyrt över julen för att slippa känna dig så ensam, eller om du  sitter i ett hav med bekanta släktingar. När julen kommer ska du släppa de bekymmer som funnits kvar sedan förra julen, då du fick lov att släppa de som fanns innan den julen och så vidare.

Nyår. Happy new year, ring klocka ring, Auld lang syne. New year, new me. Lycka, spänning, vänner, familj, alkohol, glitter, grevinnan och betjänten och nya tag. Regn, slask, ångest, avslut, folksamlingar, påminnelser, ofrivillig kollektiv påtvingad glädje.

Födelsedagar. Nä, här finns ingen generell uppfattning. Åldersnoja vid trettio plus och ålderslycka vid arton. That´s about it. Vi har inte heller upplevt tillräckligt många födelsedagar för att vi ska kunna jämföra. Vi har ju liksom bara varit vid medvetande ungefär femton gånger. De första fem var vi bara glada för presentpappret.

För oss är det som är gemensamt med dessa dagar, som egentligen bara är sociala konstruktioner, förväntansångest. Rädslan och antagandet att få ångest som leder till att man får ångest. En ångest som egentligen inte existerar med som i sin tur genererar ångest. Denna JÄVLA ångest. Ångest, ångest, ångest. Det sägs att ord eller meningar ska tappa dess laddning och mening ju fler gånger man säger det, men ångest är fan alltid ångest. I och för sig så vet jag inte om den spekulationen i sig är sann, penis, penis, penis, män i grupp, män i grupp, män i grupp. Nej, det låter fortfarande lika läskigt.

Men vi gillar tanken. Tanken på att om du uppfyller en viss kvot av någonting, så tappar saken i sig sin innebörd. Tillräckligt mycket smärta, tillräckligt mycket sorg, tillräckligt många break-downs, tillräckligt många ångestdämpande tagna, tillräckligt mycket mättnad, tillräckligt mycket gråt, tillräckligt många orättvisor eller tillräckligt mycket spenderade pengar. På så sätt skulle vi kunna slippa så mycket lidande i världen. Synd bara att det inte verkar finnas någon gräns. Hur mycket vi än upplever tycks det aldrig ta slut.

I alla fall, förväntansångest. Den har uppkommit runt den femtonde december och hållit i sig i ungefär två veckor, varje år de senaste tre åren. Okej, för att vara ärlig har den nog funnits där inför varje uppkommande prov, sms-svar, släktträff eller dejt. Den är alltså inte begränsad till perioden innan jul och nyår, även om det kanske är då den gör sig som mest påmind, då den är som lättast att kategorisera in i just förväntansångestfacket och inte vilken ångest som helst.

För att beskriva förväntansångesten skulle vi säga att det är som att som att tro så mycket på det man fått för sig att det blir sant. Det är att säga om, om, om utan att det tappar dess innebörd. Tänk om, tänk om, tänk om. Oavsett om det blir som du tänkt dig eller inte så har du tagit ut din fruktan så mycket i förtid att du redan varit så rädd att rädslan när den kommer, om den kommer, inte är så farlig som du trodde. Du har redan känt värre. I din ångest förloras också, sedan länge känt, allt sans och vett. Detta i sig innebär att du sitter där med dina tankar i en gröt av äckliga och blöta slemtrasor, oförmögen att ta dig ur hopkoket.

Egentligen skulle man kunna tänka att hela livet är uppbyggt av förväntansångest, att den är någon slags modersångest där alla andra ångestar förgrenar sig utifrån, men det förvärrar kanske din förvirring kring alla de olika ångesttyperna vi har presenterat för dig. Vi kanske gör det bättre i att hålla oss till att förklara dem en och en, även om de hör ihop. Du får själv försöka klura ut hur just dina ångestar förhåller sig till varandra.

Det är kanske egentligen en slags frisk rädsla att vara rädd för att bli rädd, eller få ångest för att du tror att du kommer att få ångest, det är ju någonting din kropp vill skydda dig ifrån, men istället går den till attack mot sig själv. Hur som helst, oberoende på om den är frisk eller inte så kan vi verkligen snacka om ofrivillig dubbelbestraffning.

” – 20160810

/E

Decemberilska och dess underhållning

Idag är det december och nu börjar den vidrigaste låten spelas igen:

Ursäkta mig, men är inte denna låt djävulens påfynd? Något annat som gör mig FRUKTANSVÄRT arg:

Bachelor. Min pojkvän smsade precis och frågade om jag sett senaste avsnittet där tjejen kastar rosen. Ja, sa jag. Han var spänd. Tyvärr, sa jag då. Allt är en bluff. Dessa citat som teasat hela serien som ”Jag vill aldrig mer se dig” *han ser arg ut*, ”Jag älskar dig” *hon ser nervös ut* samt ”Du kan ta din jävla ros” *hon kastar rosen*, det som kommit i slutet av varje jävla avsnitt, eller innan reklampausen, med texten ”SNART I BACHELOR” det är en BLUFF. Citaten kommer från en gruppdejt med inspirationsteater. Fan. Skakar bara jag skriver det. Tipsar istället om ”Tjejerna avslöjar allt” som är eftersnacket på webben.

Istället för att vräka ur mig ett lika långt stycke om det fullkomligt idiotiska att kamerateamet från Bonde söker fru går hem på kvällen och missar det smaskiga, så ska jag där tipsa om Kärlek åt alla, som är det på webben. OMG. Har du inte sett det: you’re in for a treat. Här ser vi vad som händer när en person dejtar flera och det är fest. 55-åringar med bakisångest är det mest kvalitativa som hänt svensk media på länge (förutom Pillerpodden).

ASSÅ. Den här kvinnan rusar alltså iväg under fyllan och ba ”NU PACKAR JAG MIN VÄSKA!!!!”. Spola fram till 43 sekunder här när hon ba ”Jag kommer stanna.”. Ursäkta mig, är det inte varje dagen efter-situation? Detta backande från uttalanden. Som när Kakan och killen Emma dejtar för ett par helger sedan under en utekväll bestämde sig för att gå upp tidigt på lördagen för att tillsammans äta frukost och titta på film när jag och Emma träffade våra mammor :-))))

En sista grej: förutom min besatthet att hitta breaking news om Isabella Löwengrips exman Odd eller leta tecken på om Anitha Schulman är gravid så tittar jag på Margaux förlossningsvlogg om och om igen.

 

Den lugnar mig från min decemberångest. Inte konstigt att ångest finns när TV beter sig som den gör dessa dagar. Puss på er! Ta hand om er, vi hörs imorgon igen!

/S

Hittat första anteckningen!

Snart får vi i Uppsala tillgång till journalen från psykiatrin på nätet. Hitintills har det ju bara funnits från den somatiska (fysiska) vården. Vi har varit engagerade i den frågan sedan starten av Pillerpodden, det tog 3 år men nu är vi alltså snart i mål. Anledningen till att den psykiska journalen inte har funnits tidigare byggde på en gammal syn på människor med psykisk ohälsa: att vi skulle vara sköra och inte veta vårt eget bästa och därför riskera att hamna i suicidala tankar om vi läste en text om oss själva.

Idag kollade jag och Emma den journal som finns, och där hittade vi båda två anteckningen från när vi sökte vård för depression (något vi gjorde på vårdcentralen, därför kan vi se den). Här är en bit från min journal:

”Känns tungt i skolan. Trött och har inte så mycket energi. Somnar bra men vaknar ofta upp på natten. Ångest som kommer attackvis, nu något glesare, ungefär var tredje vecka. Tänker ofta dystra tankar men inga självmordstankar. Svårt att fokusera och koncentrera sig. Svårt att känna glädje för saker som normalt engagerar henne. Har kontakt med kurator en gång per vecka på skolan och fokus där hur hon ska hantera vardagen. Har också en psykologkontakt på S:t Lukasstiftelsen som hon träffar varje eller varannan vecka. Gjort tester där som visat på depression. Önskar nu diskutera antidepressiv medicinering.”

September 2013. Jag hade helt glömt min nattliga ångest. Jag vaknade omkring 5 gånger per natt av att jag inte kunde andas.

Fortsätt ställ frågor till vloggen! Jag har fått in en hel del i DM på Pillerpoddens instagram, men spelar inte in förrän i helgen hade jag tänkt. Kram på er!

/S

 

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd