Välja att fira

Att fira det vi gör kommer aldrig komma som en känsla, det är ett VAL. Så igår gjorde vi det, tvingade oss till det helt enkelt. Först Uppsala idrottsgala, sedan utgång på nation i Uppsala. Vi gick hem tidigt, men vi GICK.

Puss!

/S

Enter a title

Key Lime Pie med maräng- ångestanpassat recept!

I söndags gjorde jag bakning av min ångest. Som vi har skrivit tidigare är sinnesintryck ofta räddningen vid ångest. Vid bakning vävs både syn, doft och smak in- dessutom får du ett konkret resultat. Perfekt vid ångesthantering helt enkelt.

Jag gjorde en Key Lime Pie och insåg att det var det optimala. Här kommer receptet- ångestanpassat!

Handla: smör (250 g förpackning räcker), 6-pack ägg, 1 burk sötad kondenserad mjölk, 1 paket fullkornsdigestive och 5 lime.

ETT: Sätt ugnen på 175 grader och smält 175g smör. När du väntar: lägg halva paketet med digestivekex i en liten platspåse, knyt och SLÅ ut din ångest så kexen krossas mot bordet/diskbänken.

TVÅ: Rör ner kexen i det smälta smöret och tryck ut i en form som du ställer in i ugnen i 12 min. Diska smörkastrullen/skålen direkt.

TRE: Ta fram en bunke och en skål. Separera gulan från vitan. Gulan i bunken- vitan i skålen som du ställer åt sidan. Vispa gulorna lite.

FYRA: Riv limeskal från alla 5 och tillsätt i äggulan tillsammans med saften från 4 av limearna. Spara en!

FEM. Rör i den kondenserade mjölken. SMAKA SMETEN, den är himmelsk! Diska rivjärnet och ta ut formen ur ugnen. (det borde ha gått typ exakt 12 min nämligen). Sänk tempen till 150, blanda smeten i formen och ställ in kalaset i 12 min.

SEX: In med kakan i kylen! Den ser ogräddad ut, men no worries, den ska se ut så. Sänk ugnen till 100 grader.

Nu är det dags för limemaräng. Äggvita slänger vi inte bort sådär. Plus: här får kreativiteten plats. Och väntan blir kortare.

ETT: Vispa dem skummiga, helst med elvisp så slipper vi träna. Tillsätt PYTTELITE ättika/vitvinsvinäger.

TVÅ: Fortsätt vispa till ett fast skum. Du ska kunna vända skålen utan att allt åker ut. Riskfyllt test- försiktighet rekommenderas.

TRE: Ta den sista limen och pressa ut saften i smeten. Var KREATIV. Det blir inte 20 maränger och inte 50. Det blir hur många eller få du vill. Använd gaffel, sked eller vad som passar. Sätt på en podd eller en serie, och ta sedan in dem i ugnen under ca 1 timme. De ska kännas som skumtomtar, sedan stelnar de mer i kylan.

Pynta tårtan, ät den eller kasta den på någon. Den är din. Hoppas ångesten distraherades för en stund <3

/S

 

Ribbing-style

Haha, kan vi alla dra oss tillbaka till när Siri skickade fyllesms till Daniel Redgert ang. Magdalena Ribbings bortgång? Kan vi alla komma ihåg att hon skrev ”FUCKING DIANA ALL OVER AGAIN” och fick en ”sett men inte svarat”-smäll på käften tillbaka. Här kommer i alla fall tio GENiala Ribbing-comebacks. Kan definitivt anammas på pikar om din psykiska hälsa också.

Här är 10 klockrena comebacks från Magdalena Ribbing:

1. När någon fäller smygrasistiska eller kvinnoförnedrande kommentarer:

”Till slut kan man säga, om inget annat hjälper, ungefär ‘det är obegripligt att en tänkande människa kan inbilla sig att andra är sämre varelser bara för att de har en annan religion/kultur eller ett annat kön; hur korkad får man vara för att tro sådant?’”

2. När en man utnämner sig själv till allsvetande expert och försöker förklara något för dig som du redan har koll på:

”Mitt förslag är att du som hövlig medmänniska lyssnar en kort stund på den mansplainande mannens utläggning, men ganska snart avbryter och säger ‘det är snällt av dig att vilja undervisa mig, men jag har som jurist/journalist gedigen kunskap om detta, vi pratar om något annat föreslår jag.’”

4. När någon kommenterar din kroppsform genom att fråga om du är gravid:

”Andra som tar sig rätten att fråga dig om du väntar barn bör omedelbart bemötas med motfrågan: ‘varför undrar du det?’ och när svaret blir ungefär: ‘ja alltså, jag trodde det’ säger du: ‘jaså det gjorde du, jaha.’ Sedan är förhoppningsvis samtalet avslutat. En annan surare motfråga är ‘hurså? gör du det?’ oavsett frågaren är man eller kvinna.”

5. När någon utsätter dig för ”fatshaming” genom att pika vad du äter:

”Drabbas du på nytt av en fånig kommentar som kombinerar din knubbighet med ditt kakätande – vem tror på allvar att en stickande beskäftig kommentar skulle göra skillnad? – kan du milt med en häpen min säga ‘och?’ Då tvingar du den som kommenterar att förklara sig. Kanske får du då höra ungefär ‘jamen du är ju lite mullig och då ska du väl inte äta kakor’ eller något liknande. Då kan du le fromt och svara ‘jaså, det tycker du’ – vilket borde få tyst på kommentatorn. Fortsätter vederbörande, som förhoppningsvis har blivit en aning generad över sin klumpighet, att babbla om nyttighet osv, kan du säga lika fromt ‘vi ser alla olika ut. Du också.’”

6. När någon gör ett ovälkommet närmande på jobbet:

”Du kan försöka med att säga när den oönskade uppmärksamheten kommer ‘nej, hördu, nu klev du över min integritetsgräns, ta tre steg tillbaka!’ Det är inte elakt utan lite smått skämtsamt men ändå klart: kom inte för nära. Kommentarer om ditt utseende kan du kanske besvara med ‘det där hör verkligen inte hemma på jobbet, jag vill inte höra sådant’.”

7. När någon kommenterar att du är för smal och borde gå upp i vikt:

”Självklart ska du inte behöva lyssna på andras ohövligheter om din kropp. (…) Om någon säger att du borde gå upp i vikt kan du stirra på personen och med häpen min säga ‘jamen jag mår så bra, hur är det med dig?’”

3. När någon kritiserar din klädsel eller inredning:

”Får du negativa kommentarer om din inredning eller din klädstil eller vad som helst annat som rör din personliga smak (…) så finns det några svar som kan få tyst på de dumma ouppfostrade stackare som säger sådant. Du kan säga ‘jaså, det tycker du, ja, vi har alla olika smak, det här är min.’”

8. När du är gravid och får kommentarer om hur ”stor” du har blivit:

”Det du kan göra är att lugnt säga ‘vad sa du?’ och när du får samma dumma mening en gång till,  svara ‘jaså, det var så du sa’ och inget mer. Det bör alla utom de mest elefanthudade förstå, alltså att de har sagt något felaktigt och gör bäst i att hålla tyst. Fungerar det inte kan du säga ‘och vad tänker du att jag ska svara på det?’ Eller ‘ja, det var minsann ett intelligent konstaterande, grattis till det.’”

9. När du är arbetslös och folk hela tiden frågar om du hittat något jobb ännu:

”Säg vänligt men bestämt ungefär nästa gång ‘vet du, när jag har något som jag kan och vill berätta för dig så gör jag det, du behöver inte fråga fler gånger.’”

10. Svaret som egentligen funkar varje gång någon försöker lägga näsan i blöt:

”Till slut, om den illa uppfostrade frågaren inte gav sig, kunde du ha sagt ‘men varför frågar du egentligen? du har ju inte med detta att göra.’

Källa DN.se Foto IBL Artikeln publicerades först på Femina.

Bildresultat för magdalena ribbing

Ha en härlig lill-lördag!

/Emma

”Oroa dig inte, du vill.”

Att ha varit så sjuk psykiskt ger efterdyningar. Vi kan inte jämföra sjukdomar på det sättet, men min borderline har samma statistik som bröstcancer när det kommer till överlevnad. 10% överlever inte. Jag är så tacksam över att ha varit en del av 90 %. Jag tänker på det ofta. Jag har haft tur.

Men precis som någon som varit sjuk i cancer har fått en vana av att kolla brösten, så har jag också fått vanor när jag mår bättre. Efterdyningar, spår. En del av att vara frisk: rädslan av att vara sjuk. Påminnelsen.

Varje dag känner jag efter om jag vill leva. Jag har nämligen haft tre hela dagar i mitt liv när jag inte ville det. Det handlade inte om att jag var suicidal och ville dö, det var inte något jag agerade på, men tanken och känslan varade hela dagen. Jag skrek det rätt ut, de där dagarna.

Varje dag ställer jag mig därför frågan om jag vill leva. Det är inte på lek, det är inte en existensiell fundering. Det är rädslan som driver det, det friska i mig som runtinkollar. Jag gör det ibland när jag borstar tänderna, ibland när jag kissar eller när jag går till bussen.

Det gör mig ingenting. Det tar ingen tid. Men ibland sköljer tanken över mig utan förvarning och jag blir rädd. Det hände idag när jag skulle sätta upp håret. Jag ropade på Emma. ”Nu kommer kulmen!” skrek jag, och Emma sa ”Det är det som är poängen. Det är en kulm. Oroa dig inte, du vill”. 

Så bad jag henne sminka mig. Bad om ett mörkt läppstift (enligt läppstiftskalan). Och så kändes det lite bättre. Men inte helt bra. Det är inte smärtfritt att vara frisk. Och det är okej att det är så.

/S

 

Överlevarguiden #30

Vi har gjort många misstag när det kommer till vårt jobb med Pillerpodden. Vi har blivit trampade på, tagit för lite i lön, gått på möten som inte givit något och berättat saker till folk som egentligen inte har någonting med saken att göra. Men det största misstaget vi har gjort är faktiskt att vi inte valde att outsourca tidigare. Eller, att vi inte förstod vikten av att att outsourca tidigare, rättare sagt. Jag önskar att vi redan vid starten hade satt oss ner och bestämt vad vi skulle göra själva och vad vi faktiskt skulle kunna lägga på någon annan. Det hade sparat oss så mycket tid, pengar och fram allt, energi.

Med Linnea har vi fått SÅ mycket mer gjort, sparat SÅ mycket energi, men även pengar i längden!

Veckans överlevaguide handlar alltså om just det, att outsourca det i ditt liv som bara tar energi, kraft, tid och pengar. Och det handlar inte bara om att anlita städhjälp, matlagningsassistent eller en nanny. Att outsourca behöver absolut inte kosta pengar!

Vi måste bli bättre på att delegera uppgifter som vi inte vill/kan/orkar göra till andra. Den här veckan uppmanar vi er (och oss själva) till att börja ge ansvar och flytta ut saker till andra. Börja med att låta någon annan koka ett ägg till dig på vägen hem, eller varför inte en kopp kaffe? HUR härligt att komma hem till det?

PUSS

/E