Den ärftliga parkeringsångesten

Jag har haft så otroligt mycket ångest idag. Det började redan när jag vaknade. Klumpen i halsen och trycket i mellangärdet. Men jag kämpade mig upp, tänkte att allt blir bättre efter en dusch och satte mig på ett café. På en timme hade jag producerat tre meningar i ett mail som fortfarande ligger i ett utkast.

Och så fortsatte det. Jag gjorde mindfullness under 5 minuter, det lugnade sig, men trycket var kvar. Jag pratade med Emma och vår handledare, det kändes klarare, men när jag sedan skulle ta mig hemåt insåg jag att jag behövde köpa flyttkartonger, och där tog det stopp. Jag tog ångestdämpande, något jag verkligen bara gör när jag inte har förutsättningarna för att uthärda smärtan. Jag var alldeles för trött, och ska dessutom vara ensam ikväll.

Jag har slutat skriva till mina kompisar när det här sker. Jag vet ju att det här går över och att det inte är farligt. Så jag ringde mamma.

”Bor du bland flyttkartonger nu eller?” frågade hon.

”Ja.” sa jag.

”Och vad är ditt stressmoment inför flytten i helgen om du bara får välja ett?” 

”Parkeringen utanför söder. Jag vill sova där, men vet inte hur det är med parkering.” 

Och där slår det mig. Helt otroligt att jag inte insett det tidigare. Jag har blivit som dem.

Låt mig förklara: hos min mormor finns en orosgen. Hon måste alltid ha något att oroa sig över. ”Vad skulle jag annars göra som pensionär?” är hennes svar när jag säger att hon måste sluta. När mamma var liten kunde de inte åka in till stan för att mormor alltid sa ”det ändå inte finns parkeringsplatser kvar till oss”.  Mamma brukade skoja om detta, tills min bror en dag opererades akut. Mamma var såklart helt skärrad över detta, men hennes oro tog sig i uttryck i…* trumvirvel*… parkeringsplatsen. Hon var rädd att hon betalat i fel parkeringsautomat. Mellan gråten på cafét hörde man hennes mummel. ”Oj, oj, parkeeeringen.

Och nu är jag här. Parkeringsångest. Hela ångesten över flytten, det nya livet, adressändringsarbetet och uppsägningen av min tv-avgift (finns ingenting som stressar mig mer än administration) har projicerats in i en parkeringsplats.

Och så kunde jag och mamma skratta åt skiten en stund. Det var precis vad jag behövde. Förutom en parkeringsplats på lördag.

Puss på er.  /S

 

Enter a title

Nystart

Idag sågs vi för första gången i lägenheten på söder. Jag flyttar in här på söndag och ville se till lyan. Vi har poddat och gått igenom månadens arbete. Det kommer bli mycket resor till Uppsala och desto mindre söderliv till att börja med.

Vi hade sååå mycket att podda om. Om att lämna rummet av ångest och inse hur ångesten utvecklat beteendemönster som nu ska brytas, om Emmas nyårsharmoni och Stockholmsmentalitet. Kommer bli en pangpodd till er imorgon!

Veckan innehåller massa möten, en resa till Göteborg och en hel del flyttstök. Mer kommer. Puss!

/S

Nyår

Här kommer vårt nyår i bilder! Tyvärr fick jag ta en taxi hem gråtandes för att jag mådde så dåligt fysiskt. Hade fruktansvärt ont i halsen och säkert lite feber. Så synd att missa den helt fantastiska middagen som hade fixats, men ändå skönt att somna 00.12 precis efter att ha kollat på fyrverkerierna från sängen. Tycker det är jätteskönt att helgerna är över nu. Nu kör vi 2018, vad året än har att erbjuda!

självklart hade Siri kirrat ett nyårshäfte, där den här eminenta sången var med!

Hoppas att ni hade ett fint nyår, hur ni än firade det!!!

/E

Årsresume 3

I den tredje och sista delan av årsresumén kommer ni att få följa oss genom september-december. Under de här månaderna har extremt mycket hänt hända och jag tror att vi har utvecklats som mest den sista tiden. Det har även varit tuffa och energitömmande månader med slit och gråt. Det har det dock varit värt!

September

Semptember kickade vi igång med den första livepodden för vårt samarbete med UKK – Uppsala konsert och kongress. Det var ingen mindre än artisten Blenda Kabondo vi satt i soffan med och avsnittet blev superbra!

Vi satsade extra mycket på våra elevgrupper och jobbade häcken av oss för att få in dem i skolorna. Det fungerade och vi har i mars haft runt 150 elever i grupper från 4 olika gymnasium. Inte illa!

Vi klev också in i den lite mer vuxna världen och var med på konferenser och möten med beslutsfattare och politiker. Vi krigade verkligen för alla de som inte orkade.

Samtidigt som vi krigade för alla andra krigade vi också för oss själva, för i den mest intensiva perioden föreläste vi som mest 9 gånger på en vecka, i 5 olika städer. Det var ett jäkla flängande.

Göteborg

Nyköping

Vi släppte också en hel drös bra poddar med gäster. Här med Daniel Redgert!

Och så vår vi på ett möte om ett projekt som ni fortfarande inte får ta del av. Vi är dock säkra på att det här kommer förändra hela oss!! SÅ SPÄNNANDE!!

Förutom föreläsningar fortsatte vi vara externa parter i Sveriges elevkårs Hybris-projekt. Den här gången var det dags för oss att vara värdar! Vi tog emot dem i vårt lilla konferensrum p Bredgränd 6.

Samtidigt som Hybris-mötet var igång kom Länsförsäkringar förbi och ville intervjua oss. Vi var nämligen nominerade i tävlingen om att bli Trygghetshjältar! Vi hade med nomineringen chans att vinna 50.000 och hade god chans att vinna, men bestämde oss för att inte lägga energi på att försöka fiska röster. Vi prioriterade helt enkelt bort det, vi var för trötta.

 

Oktober

När Oktober kom förtsatte vi att föreläsa. Vi var bland annat i linköping på Real gymnasiet och så var vi med på en konferens för dagens medicin, som handlade om läkemedelsbranchens kommunikationssvårigheter. Vi var de enda av ungeför 50 andra män och kvinnor som inte hade någon titel. Detta fick vår bägare att rinna över, och de kommer nog inte glömma oss i första taget. Vi krävde vår titel!

föreläsningar

 

Sen hade vi vår andra livepodd i samarbetet med UKK. Då fick vi träffa superkvinnan CLEO, eller Nathalie Missaoui som hon egentligen heter. Vi snackade Pms, rap, depression och äkthet.

Inför en föreläsning i Karlstad tog känslorna över för Siri och vi satt och snorade i direktradio. Så kan det gå!

Dessutom firade vi att Pillerpodden hade funnits i 3 år!! Kolla här vad små vi var när vi spelade in första avsnittet.

Förutom att vi var nominerade till trygghetshjältar blev vi dessutom nominerade till att bli Uppsalas stjärnföretagare 2017. Vi vann tyvärr inte, men kom på en andra plats, vilket vi är helt otroligt stolta över!!

 

I  mitten av oktober var vi med och livepoddade på FAB-day (fashion and beauty-day) tillsammans med veckorevyn. En dröm för en sminkjunkie som Emma.

Sist, men absolut inte minst blev vi tilldelade Rotarys pris för Årets Eldsjäl 2017. Det var så fint och vi är så tacksamma och glada!

 

November

November kom med stormsteg efter det extremt intensiva oktober och i och med det startade vi månaden med vår tredje livepodd på UKK. Denna gång med artisten och låtskrivaren Albin Johnsén.

Vi poddade med Gudrun Schyman (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

OCH med Birgitta Ohlsson!!!!!

Siri gjorde en video om min ätstörning….

… och Emma var på författarkväll på studentbokhandeln i och med vårt startade samarbete.

Vi fortsatte föreläsa i vanlig ordning och fick åka mellan Ö-vik…

…och Haga slott.

Dessutom ville vi ha en ny image och tog därför nya pressbilder. De såg ut såhär:

I slutet av månaden jobbade vi en del hemma eftersom att energi höll på att ta slut.

December

December var en omtumlande månad på många sätt, men vi startade lugnt och sansat med att köra vår sista livepodd hoss UKK, tillsammans med Erik Rapp. Vi ÄLSKADE honom!!! SÅ vettig och trevlig människa,

Vi fortsatte gå på möten vi egentligen var för trötta för…

Och så antsällde vi vår första medarbetare!! Vi insåg att det var alldeles uppåt väggarna att vi fortfarande gjorde allting själva och eftersökte alltså en administratör. Fram kom Linnea och vi blev nästan kära. Vi är SÅ tacksamma för allt hon har hjälpt oss med, och ser fram emot att jobba ännu tightare med henne i framtiden.

Innan vi tog ”ledigt” la vi all vår sista energi på bloggen och till slut såg fokuset ut såhär:

Det var ALLT från 2017 och vi är SÅ tacksamma för att ni har hängt med. Vi har själva nästan inte hängt med och därför är vi extra glada att ni har hjälpt oss <3. Nu är 2018 här, vi fortsätter kämpa för psykisk hälsa och hoppas att det här året kommer bli ännu mer fantastiskt än det förra. PUSS på er!

 

 

 

 

 

 

 

Laddar inför flytten

Hej på er!! Här går jag och samlar ihop mig. Jag behöver ladda mer för flytten än jag trodde. Egentligen skulle jag och Ems ha flyttat det mesta tillsammans förra veckan, men jag fick ställa in det. Jag behöver mer tid att vänja mig vid tanken. Jag har tre stora orosmoment:

TRÄNINGEN: Jag har testat två olika gym i samband med möten i Stockholm. Ett tyckte jag hade för få friviktsytor och deras pass var ganska få och erbjöd inte den typ av träning som passar mig. Vid ett annat fick jag ett ganska otrevligt bemötande, men passet var bra och det ligger smidigt till. Imorgon har jag dock anmält mig till att prova på ett crossfitgym. Det är fem gånger så dyrt som mitt gymkort jag betalar idag, men å andra sidan är det perfekt för mig att satsa mer på träningen i vår. Jag hoppas det finns mycket lagmentalitet där som kan sporra mig, håll tummarna!MORMIS: Jag och min mormor ses varje vecka oavsett vad. I oktober när vi i snitt jobbade i tre olika städer i veckan så såg jag ändå alltid till att träffa mormor. Hon är inte sjuk eller så, men hon är oersättlig. Jag är den hon träffar mest, och hon är den som jag lutar mig mot. Självklart kommer vi kunna ses lika ofta ändå. Men det gör ont att se henne så orolig för att jag flyttar till en annan stad. Hon har gått ner i sitt förråd och gjort plats för 4 flyttkartonger som jag kan ha hos henne. Åh.

PACKNINGEN: Fy fan för att gå igenom alla saker igen. Jag anser mig inte ha hamstrat men nu ger jag mig- jag har samlat på mig både det ena och det andra. Känner jag mig själv så åker hälften till tippen.

Allt kommer bli bra, men nu behöver jag ladda upp rejält. Har ni några bra flyttips?

/S