Överlevarguiden #30

Vi har gjort många misstag när det kommer till vårt jobb med Pillerpodden. Vi har blivit trampade på, tagit för lite i lön, gått på möten som inte givit något och berättat saker till folk som egentligen inte har någonting med saken att göra. Men det största misstaget vi har gjort är faktiskt att vi inte valde att outsourca tidigare. Eller, att vi inte förstod vikten av att att outsourca tidigare, rättare sagt. Jag önskar att vi redan vid starten hade satt oss ner och bestämt vad vi skulle göra själva och vad vi faktiskt skulle kunna lägga på någon annan. Det hade sparat oss så mycket tid, pengar och fram allt, energi.

Med Linnea har vi fått SÅ mycket mer gjort, sparat SÅ mycket energi, men även pengar i längden!

Veckans överlevaguide handlar alltså om just det, att outsourca det i ditt liv som bara tar energi, kraft, tid och pengar. Och det handlar inte bara om att anlita städhjälp, matlagningsassistent eller en nanny. Att outsourca behöver absolut inte kosta pengar!

Vi måste bli bättre på att delegera uppgifter som vi inte vill/kan/orkar göra till andra. Den här veckan uppmanar vi er (och oss själva) till att börja ge ansvar och flytta ut saker till andra. Börja med att låta någon annan koka ett ägg till dig på vägen hem, eller varför inte en kopp kaffe? HUR härligt att komma hem till det?

PUSS

/E

Enter a title

Att ha tråkigt

Igår var jag ensam hemma för första gången sedan vi flyttade in för typ tre veckor sedan. Jag har nämligen alltid sovit hos Henrik, med Henrik, med Siri eller någon annanstans. Jag har i alla fall alltid haft folk runt omkring mig. Jag som alltid hatat (okej, inte hatat, men ogillat starkt) att alltid ha folk runt mig har liksom vant mig vid att alltid ha någon vid min sida. Igår skulle Siri sova hos hennes pojkvän och så tänkte jag att jag ÄNTLIGEN skulle var ensam (lol). Så jag smsade Henrik och sa att jag skulle vara ensam ikväll och att han inte fick komma hem till oss, även om jag var ensam. Jag såg framför mig en tyst, enkel, ensam kväll med tv, te, mango och hårinpackning.

Klockan 19.30 hade jag gjort allting och så började jag få tråkigt. Jag kom inte på någonting att göra, innan jag kom på att jag måste öva upp att uppskatta den där ensamhetstiden igen. Det har ju varit det bästa jag har vetat! Jag ska hålla hårt i den.

Hur som helst gav det mig idén till det här blogginlägget! Här kommer alltså två listor (från Pinterest ofc) på saker att göra när man har tråkigt.

What to do when bored

List I made... stuff to do when you're bored besides internet, TV, and video games.

Varse!! Unn er lite ensamtid, utan att ha tråkigt nu. PUSS

/E

10 saker du kan göra när en vän mår dåligt

Att se en vän må dåligt är verkligen inte lätt och det finns inga rätt eller fel i relationer. Däremot finns det en del tips som vi har lärt oss längs vägen när vi båda mått dåligt i perioder. Här kommer våra 10 bästa!

ETT: Fråga. Ofta tänker vi ”vad ska jag säga?”- säg precis det. Jag vet inte vad jag ska säga, eller göra.

TVÅ: Låt din vän tänka efter när du ställt frågan, det ger utrymme för självinsikt. Kanske vill din vän prata, eller inte alls. Lämna det beslutet till din kompis!

TRE: Erbjud alternativ. Säg vad du kan göra. Kan du underlätta rent praktiskt? Följa med någonstans eller laga mat

FYRA: Men, lova aldrig mer än vad du kan! Det kan leda till oönskad press hos dig och besvikelse hos din vän om du inte kan hålla det du lovade för stunden.

Siri med Kakan, vår tredje kompanjon

FEM: Sätt din gräns för vad du orkar. Om din vän vill att du lagar hens mat och du inte har tid eller möjlighet till det, våga säg nej. Erbjud istället ett annat alternativ. Ni kanske kan skriva en handlingslista ihop?

SEX: Lyssna. Det är aldrig din uppgift att lösa dina vänner psykiska ohälsa, däremot kan vi lyssna om våra vänner vill prata. Säg att du vågar höra.

SJU: Bemöt med spegling. Berätta vad du hör. På så sätt visar du att du lyssnar, och validerar (bekräftar) din väns känslor. T.ex. ”Jag ser att du ser ledsen ut.” eller ”Det låter supertufft!”. Berätta för din vän att en känsla aldrig ljuger, och att det är okej att känna. Vi är aldrig ensamma med våra tunga känslor, det kan vara skönt att höra.

ÅTTA: Bemöt med en utzoomning. Visa att det finns flera perspektiv. I ångesten är det lätt att tvivla på sina förmågor och ibland se att saker och ting fixar sig och att man kommer må bättre. Det kan du bidra med!

NIO: Säg inte bara att du finns där, visa det istället. Skicka ett sms dagen efter, eller skriv och fråga hur det går när din vän ska göra det där som ångesten kanske triggades av. Att vakna och ha ett ”Idag tänker jag på dig lite extra! <3 ” på sms kan betyda precis allt vissa dagar.

TIO: Glöm inte att ta hand om dig själv. Det är såklart tufft att se någon man älskar ha det jobbigt. Det är lätt att bli självkritisk när du upptäcker att du faktiskt inte kan rädda personen ur smärtan. Men vet du vad? Det är inte din roll. Då hade varken psykologer eller läkare haft ett jobb. Du kan inte lösa, men du kan lyssna. Du kan inte komma med svar, men du har frågor. Du kan inte lova stort, men du kan erbjuda smått. Och så det allra viktigaste: du kan aldrig förstöra, bara förändra. Var stolt över dig själv.

PS! Du behöver inte vara den vännen som pratar om allt. Kanske är du den vännen som får andra att skratta och slappna av. Det är fantastiskt! Försök inte bli någon annan, du räcker till som du är.

Blö-dag

Idag är en riktig sådan där BLÖ-dag. Det är verkligen en sådan dag då jag bara vill gå och gå, utan slutdestination, för att se vart jag kommer utan att behöva tänka på någonting annat än vilken podd jag har i lurarna. Jag känner mig ful, dålig, tråkig och blöig, och när jag tittar mig själv i spegeln tar det nästan all kraft jag har för att försöka le. Det enda som känns rätt är att sitta i soffan och titta på dåliga tv4-serier, men det är det sista jag har tid med nu.

När jag har sådana här dagar (vilket har varit ganska många gånger de senaste månaderna, och det känns konstigt??) är jag hela tiden på gränsen mellan att säga ”rycka upp dig” och ”ligg i sängen, stopp”. Jag har så JÄKLA svårt att hitta mittenvägen mellan att kritisera mig själv konstant och att ge mig själv så mycket slack att jag blir helt apatisk och skiter i allt. Jag är ju en förespråkare av att det alltid är bättre att ge sig själv för mycket slack, än att piska på sig själv för hårt, men samtidigt kämpar jag verkligen med att vara lite hårdare mot mig själv på det sättet att jag tvingar mig själv att göra det som jag vet att jag kommer må dåligt av att skjuta upp.

Det slår mig verkligen hur krävande det är för mig att göra saker jag inte känner motivation till. Självklart är det ingen som vill göra det man tycker är svårt och tråkigt, men jag har ett extremt behov av att känna någon slags mening i det jag gör hela tiden. Det spelar ingen roll hur skön jag vet att känslan är efteråt att jag har gjort det jobbiga (som att träna hehe), jag gör det bara inte om det inte är av livsavgörande karaktär eller roligt och motiverande. Måste få bukt med det. Eller måste jag? Ååäähh, blö.

Vad gör ni en sådan här dag, för att muntra upp er?

/E

Överlevarguiden #29

När vi föreläser för gymnasieelever låter vi dem nästan alltid att prova på hur det är att bryta normen i rummet. VI säger åt dem att ställa sig på stolarna och skrika. Ofta är de först lite tveksamma och den reflexiva reaktionen är ALLtid ”neeejjj hiihihjihohoi”, men vi säger åt dem att göra det fast det känns konstigt. Efteråt är nästan alla fnissiga och pratiga. Precis som det är att skrika i ett rum, där man aldrig trodde att man skulle skrika, är det att bryta tabut kring psykisk ohälsa.

Det kanske inte alltid är lika lätt att prata om psykisk ohälsa som det är att stå å en stol i ett klassrum och skrika, men det påminner eleverna om att det GÅR. Det GÅR att skrika på en plats där skriket egentligen inte hör till, och det GÅR att bryta tystnaden tillsammans. Dessutom känns det alltid bra och skönt när det är gjort.

Veckans överlevarguide handlar om att att skrika. Att skrika allt man har rätt ut, eller i en kudde är vårt söndagstips till er. I början kan det kännas skitkonstigt, och det kan kännas läskigt att släppa ut allt. Men tänkt bara på hur sjukt det är, att vi inte ens kan skrika allt vad vi har, för oss själva. En av våra mest naturliga reaktioner är att skrika och nu har vi kommit så långt att vi börjar nöta bort den reaktionen, för att samhället säger åt oss att vara tysta. Nä, ingen mer tysthet nu. Skrik, skrik, skrik!!

PUSS