#Swedenfabday

Hejhejhej!!

VILKEN dag vi hade igår!! Vi var nämligen med på #Swedenfabday på Radisson Waterfront. Jag satt med i en beautypanel tillsammans med Camilla Söderlund (hon som startade Beauty and Bullshit på facebook och driver den skitbraiga bloggen http://beautyandbullshit.com/) och ascoola Gabrielle Chellig. Lärde mig massor!! och det är en sådan ära att ens bli tillfrågad av få vara med! Vi snackade bland annat beauty och hur det påverkar vårt psyke.

Vi har typ inga bilder alls, så tog några från veckorevyns instagramstories!

 

Dessutom hade jag och Sirpzon en livepodd i Veckorevyns monter, om beauty, fashion och psykisk ohälsa. Det gick bra! Trots att vi båda var svintrötta och ganska osäkra på vad vi höll på med haha. HÄR kan ni se livesändningen som delades på facebook, för att höra vad vi sa. Tycker det blev ett bra avsnitt!

Efter livepodden var vi helt slut i hjärnorna och tog tåget hem. Det var jättekul att vara där, men det var SÅ mycket folk och SÅ hög ljudnivå, vilket resulterade att jag blev paralyserad ett tag och gömde mig i en trappa med en påse gratis popcorn som jag snodde haha.

 

Här är vi, bossarna.

Idag vaknade jag 12.30, efter att ha lagt mig 21.30 (!!!) och ska bara chilla järnet. Ska dammsuga, lägga en ansiktsmask och äta. Hoppas ni har en härlig söndag!

PUSS

/E

 

 

 

Enter a title

Ett förlarade, tvåan vann

HEhehehhehehehe kolla här vad vi har vunnit 

Vi är officiellt stjärnor nu!! Hihii

Ha en fantastisk fredag!

/E

QUEEN

Vilken jävla quinna va. Pillerpodden <3 CLEO

Podden kommer ut tisdagen den 24 oktober! Den som väntar på någonting gott……

Relativt relaterbart

Enda sedan Siri och jag startade Pillerpodden har vi byggt vidare vårt arbete på att vi är några man kan relatera till. Vi representerar de ”vanliga tjejerna”. De ”vanliga tjejerna” som visst har finnar, bajs i trosan och luktar svett när vi tränar. Till skillnad från de där andra, de som verkar så perfekta, men omöjligt kan vara det. Vi har tyckt att det varit töntigt att känna att man måste förställa sig för att lägga ut en bild. Vi har tyckt att det varit fel att ta betalt för en betalt post på instagram och vi har tyckt att det har varit skämmigt att inte visa något annat djup än ”hur jobbigt det är att inte kunna köpa gucci-väskan när man VERKLIGEN vill ha den”. Vi har gått emot den riktningen på alla sätt och vis.

För vi är ju på riktigt.

 

Det är ju så, att ju äldre och mer professionella (hahaa lool, att man typ ÄR det???) vi blir, desto längre bort kommer vi från sanningen. Vi ÄR inte champange-rus med Stina Wollter. Vi ÄR inte minglare på fashion week. Vi ÄR inte de som knyter kontakter på affärsevents och framför allt är vi ingenting utan er. På samma sätt ÄR vi ju faktiskt allt det där. För VI är bara VI, satta i alldeles för konstiga, spännande, roliga och häftiga situationer. Precis som alla andra som syns utåt, och som lever en vanlig dag mitt i livet.

Men så kollade jag igenom min egna instagram. Glad post hit och kaxig post dit. Inget ljug i och för sig, men fan inte sanning heller. Jag hade aldrig, när jag var 17, kunnat relatera till en 22-årig tjej som driver företag, sitter i möten med den ena höjdaren efter den andra, nonchalant och avslappnat skakar hand med Gurra Fridde (haha, att han har blivit kortet vi drar när vi ska initiera att vi minsann har träffat en kändis) och köper latte på vägen hem från föreläsningen i Stockholm. Jag hade bara rynkat på ögonbrynen och tänkt att jag ”faktiskt aldrig kommer kunna bli så”. Det hade känts för långt bort, och gör ibland fortfarande det. Jag kan knappt relatera till mig själv längre.

Jag och Siri brottas ofta med känslan och tanken på att ni inte ska kunna relatera till oss (utan att sätta oss själva på någon slags pediestal, som om vi vore supahstarz), att vi har tappat äktheten i vårt arbete, även om vi VET för oss själva att vi inte gjort det. Men vi är rädda för att det ska se ut så, att vi sålt oss till branschen. Vi är rädda att ni ska känna att vi inte alls vet vad vi pratar om. Jag har dessutom känt ganska mycket skam över att jobba med psykisk ohälsa, medans jag själv mår väldigt bra. Visst, jag har min historia och lider ibland av ångest osv, men ”VEM gör inte det??”.

Hur som helst har vi tvivlat ganska mycket på oss själva. Vi har känt att vi behöver vara extra ”äkta” genom att visa upp snoret vi petade ut och bara lägga upp oredigerade bilder, samtidigt som att det har varit jävligt skönt att bara visa det fina. Det lyxiga och silverskimrande. Jag vill att det måste få vara så också. Även om det är ungefär 7% av vår vardag.

SÅ. Det jag vill komma fram till här, är egentligen ingenting. Förutom att , vad fan vet vi ens om vad som är på riktigt eller inte? Vart är vår rätt att döma andra som kanske också bara vill landa i solen ett tag? Men som vanligt är det mest en massa provprat, och jag tänker att det är okej. För vem kan inte relatera till livsborttappning? Även om det kanske inte skrivs ut på en av veckorevyns bloggar. Nu ska vi podda, och det kommer säkert bli ännu mer förvirring där. Glöm inte att lyssna i morgon! Puss

/E

3 år idag!!!!!

Idag för tre år sedan släpptes det första avsnittet av Pillerpodden!!! Vårt lilla barn. Som vi har vaggat, skrikigt, peppat och älskad detta lilla knyte. Tänk att det gick??????!

Foto: Magnus Aronson

Ja jävlar ja, vilken resa vi har gjort. Både ögonbrynsmässigt, åsiktsmässigt och personlighetsmässigt. Herregud och TACK gud. Eller tack lillsirp och lillemz rättare sagt. Och tack till ER framförallt <3 <3 Ni gjorde det med oss <3 <3

Nu är vi påväg till nästa föreläsning i Helsingborg. Heja!

PUSS

/E