Överlevarguiden #22

Jag har gått förbi domkyrkan otroligt många gånger. Jag har förundrats över hur den byggdes, hur många händer som krävdes och hur många generationer som kommit och gått under tidens gång. Det är förundrandsvärt hur mycket tro, tankar, hemligheter och mening som finns inom de kalla stenväggarna. Framför allt glädjs jag över hur många som hjälpts genom att bara vara där. Genom att bara anda sig igenom ångesten, tänt ett ljus och gått ut.

Idag gick jag förbi ännu en gång, men bestämde mig för att gå in. Jag satt bara på en av bänkarna och tittade runt. Tog in. Andades in och andades ut. Tände ett ljus, valde en plats på livets träd och gick där ifrån. Där och då VAR jag bara, vilket är någonting som jag tror att vi människor måste öva på. Att bara VARA.

Därför handlar veckans överlevarguide om att hitta en plats där man bara är. Där det inte handlar om prestation, utseende, mående eller känsla. Det kan handla om en sommarstuga, en plats i soffan, en timme varje måndag morgon eller i någons famn.

Jag må tvivla på mig själv, men när jag är faster får jag bara vara utan att tänka på hur jag gör eller varför. Då VET jag att jag gör ett bra jobb.

Att bara få ha den här lillhanden i min <3

Det kanske låter enkelt, men det är för att det är det. Jag tror att vi alla kan hitta den platsen, det gäller bara att faktiskt ta sig dit när det behövs. Vi behöver träna på att tänka efter på vad vi behöver, när vi behöver det. Självinsikten är ingenting som bara kommer till dig, det är någonting du får jobba fram. Testa, gör fel, känn efter och gå efter ”bättre lycka nästa gång”. För NI förtjänar att må så bra som ni bara kan.

Hoppas ni har haft en fin söndag! PUSS

/E

 

Enter a title

Överlevarguide #21

Vad gör jag om en vän får en panikångestattack? är en av de vanligaste frågorna vi får in. Det finns absolut saker du kan göra. Här kommer våra tre bästa tips.

Under panikångest förlorar många den normala rytmen i kroppen. Andning, rörelser och tal blir oregelbundet och okontrollerat. Här kan du som vän/anhörig/främling göra mycket.

1) Andas tätt intill. om du trycker din kropp som i en hård kram mot någon med panikångest och andas högt och demonstrativt med hela kroppen så hjälper du personen att få tillbaka en rytm och takt.

2) Stryk personen på armen/ryggen. Gör detta i en regelbunden och lugn takt, fram och tillbaka.

3) Hjälp personen att sträcka ut kroppen. Under panikångest går vi in i skyddsläge och kryper ofta ihop med kroppen. Vi klumpar ryggen, ligger i fosterställning eller håller hakan mot bröstet. Detta försvårar andningen. Du som står bredvid kan sätta dig tätt intill, ta en hand mitt på ryggen och den andra på den främre axeln. Tryck försiktigt på ryggen så den sträcks ut och hjälp till att trycka tillbaka axeln. Då blir det lättare att andas.

KOM IHÅG! Du behöver inte göra något av ovanstående om du känner att det är för obehagligt eller för mycket. Tipsen är något som underlättar och får attacken att gå över lite snabbare, men panikångest går alltid över, oavsett om du stryker på ryggen eller inte, så känn inte att du måste göra något du känner att du inte orkar eller vill. Panikångest i sig är aldrig farligt. Du kan heller inte som anhörig lösa problematiken, utan det finns bra professionell hjälp att få för att bli fri sin panikångest. Du kan aldrig bära någon, men du kan hålla i handen.

 

Överlevarguiden #20

Veckans överlevarguide handlar om att förstå varför skammen och skulden som kan uppstå kring psykisk ohälsa ens kan finnas. Vi har gjort en ond cirkel som förklarar problemet och som bevisar att man aldrig ska känna skam eller skuld för att man känner skam eller skuld. Se det sågär:

Onda cirkeln består av 5 olika steg som efterföljs av varandra. Den onda cirkeln är en snöboll i rullning som kan vara svår att få stopp på. Fördomar, leder till normer. Normen leder till en tabu, tabut leder till tystnad och som en påföljd av tystnaden kommer okunskap. Denna okunskap leder i sin tur till samma fördom som cirkeln började med. Den onda cirkeln får konsekvenser så som mörkertal i statistiken, diskriminering, samt en skev bild av psykisk ohälsa i media. Framför allt känner många skam och skuld över sin psykiska ohälsa- inte konstigt när den onda cirkeln sprider så mycket okunskap.

Den onda cirkeln gör att vi kan förstå att psykisk ohälsa i vissa rum känns tabubelagt och svårt att prata om. Det är alltså inte konstigt att psykisk ohälsa kan kännas svårt att hantera, på flera plan.

 

Exempel: den onda cirkeln i samhället.

Fördomen: ”Ungdomar HAR det ju så bra nu för tiden. De kan alltså inte MÅ dåligt”.

Norm: Du förväntas vara må bra pga att vi allmänt har det så bra.

Tabu: Det känns skamligt att inte må bra eller ha allting under kontroll.

Tystnad: Man pratar inte om att livet kanske inte känns så roligt längre, eller att man inte mår bra, ÄVEN om man har allt man kan önska sig.

Okunskap: Skolan, jobbet, kompisar och familjen vet inte alltid om det. Man vet inte heller var man kan få stöd och hjälp för att förändra sin situation.

ondagoda-bild

 

Att skämmas över att man inte alltid mår bra ÄR inte konstigt, även om det är problematiskt. Vi är fostrade i ett samhälle där språket inte ens är tillräckligt utvecklat för att vi ska kunna sätta ord på våra tankar och känslor. Känn ALDRIG skam eller skuld över att du känner skam eller skuld. Det är inte DU som ska ta ansvar för vad samhället har skapat. Däremot är det bra att du uppmärksammar att samhället är knasigt. Men det är just samhället som behöver ändras på, aldrig dig.

PUSS

/E

 

Överlevarguiden #19

SÅ OFTA som jag fått höra att jag ska andas när ångesten kommer. Men problemet har varit att jag absolut inte kan andas som vanligt under min panikångest, och ibland inte när jag sitter på bussen och ångesten kommer krypandes. Det som ska vara allra mest basalt och naturligt blir en kamp inom mig, hur andas jag mig ur det här?

Jag har lärt mig två tekniker som fungerar för både mig och Emma.

Andas i fyrkant:
Titta på en vägg, en tavla, en tv, en mobil eller en buss. Den kan vara jämn eller avlång. Följ fyrkanten runt med blicken samtidigt som du andas in längs en kant, ut längs nästa, in längs följande kant och ut längs den sista sidan. Gå runt fyrkanten så, om och om igen.

Om den är avlång: andas in längs kortsidan och ut längs långsidan.

4/6-andning:
När vi hyperventilerar andas vi in längre än vi andas ut, och takten på andningen ökar. I 4/6-adning gör vi tvärt om. Andas in på 4 och ut på 6. Det kan vara sekunder, eller din egen takt. Räkna alltså:

1, 2 , 3, 4 (inandning)

1, 2, 3, 4, 5, 6 (utandning)

Dessa andningstekniker kräver övning när du inte har ångest. Lycka till <3

/S

 

Överlevarguiden #18

Att sätta DIN gräns. Skitsvårt men också livsviktigt.

En given del i vår föreläsning, oavsett vilken målgruppen är, är gränssättning. Vikten av att hitta och självklart sätta gränsen. Vi har alla en punkt då vi känner att vi inte klarar mer, och jag tror att det är viktigt att hålla den, oavsett hur mycket man än vill hjälpa en nära, eller sig själv i den psykiska ohälsan.

Jag känner ganska lätt när min gräns är nådd. Jag får ångest, blir negativ, försöker leta efter bortförklaringar och så vidare. Kanske känner ni igen er? Kanske tycker ni att det är svårare att lokalisera er gräns. Men det krävs mer för att dra gränsen, än att bara hitta den. Det gäller att koppla in självrespekten.

Självinsikt leder till självacceptans. Självacceptans leder till självrespekt, och har vi självrespekt har vi också en god grund för psykisk hälsa. Hittar vi vår gräns är självinsikten avcheckad, är vi okej med att vi har en gräns och vart den är har vi hittat självacceptansen, och först när vi drar vår gräns visar sig självrespekten.

Svårast tror jag, är självacceptansen. Vi är så inne i att pleasea alla andra att vi har svårt att motivera för oss själva VARFÖR och framförallt ATT vi har en gräns som går att se. Att vi ens måste motivera för oss själva är problematiskt i sig. Varför är det inte okej för oss att själva acceptera att vi kan få nog? Jo – för att samhället säger till oss att vi inte får vara tillräckligt nära oss själva, så att det går ut över andra. Det är farligt!! För om vi inte är nära oss själva kommer det gå ut ännu mer över andra.

SÅ – det ÄR okej att sätta sin gräns. Det ÄR okej att säga nej. Det ÄR okej att inte kunna. Det ÄR okej att lita på sig själv. Framför allt ÄR det okej att känna.

Sök efter er egen gräns, lita på den och DRA den. Många andra gör det ju mot dig, varför kan inte du mot dem? <3

/E