Överlevarguiden #27

Överlevarguiden #27 kommer att handla om vittnen.

När vi i julas åkte vidare från pappas grav hem till Viktor & Lauren, en sväng som bara tar 5 minuter, åkte vi förbi vägen in till kyrkan de gifte sig vid. Jag blev helt plötsligt överrumplad av en känsla att jag inte längre är ensam. Det kändes så fint att fler än jag nu har en koppling till den lilla byn där huset jag bodde i med pappa, där V&L nu bor, ligger. I och med att kyrkan, de stora åkrarna, dikena längs vägen och allt annat i närheten numera också är upplevt av andra i min familj har jag fler vittnen till min barndom på något sätt. Även om jag och pappa var själva där ute på landet, kan andra nu förstå vad jag menar när jag beskriver hur fint det är på sommaren, eller hur man verkligen kan höra hur tyst det är om man anstränger sig. Det känns så fridfullt på något sätt, och på så sätt är pappa extra mycket vid liv!

Att hitta sina vittnen i livet är superviktigt. Inte bara för att få en bekräftelse av alla de händelser och personer man har träffat, utan för att du då inte heller är ensam i dina upplevelser. Att träffa en arbetskollega, ett syskon, en lärare eller vän till någon som har gått bort är så fint, för att man då istället för att glida ifrån varandra kan enas i hur fint det är att minnena fortfarande fint kvar. Vittnen finns alltid, var inte rädd för att leta!

Jag är så glad att jag har så många vittnen i mitt liv <3

PUSS

Enter a title

Överlevarguiden #26

Nu är det snart jul igen hörrni, och med julen kommer inte bara glädje, klappar och glitter. För oss som har levt, eller fortfarande lever med psykisk ohälsa är det mycket möjligt att julen snarare innebär ångest, förväntansångest, ensamhet och sorg. Det är inte konstigt att dessa högtider kan kännas extra jobbiga när allt det man inte längre har kvar blir så konkret. För mig blir det en extra påminnelse att jag inte längre kan koka knäck, slå in klappar eller klä granen med pappa precis som vi brukade göra. Det blir extra tydligt att det finns de som inte har någon att vara med, när alla andra verkar ha världens finaste familj. Vi förstå, ni förstår, och vi vet att vi alla sitter i samma båt.

Veckans överlevarguide handlar i och med den stundande julen om att försöka se högtiderna, eller de där speciella dagarna, som just det. Dagar.

Vi vet hur jobbigt det kan kännas, för vi har varit där. Vi vet att allt kan bli för mycket och att maten kan kännas allt från äcklig till slemmig och blöt. Det kan kännas som världens längsta dag, men det GÅR ÖVER. Det är trots allt inget annat än en dag, en dag som är extremt hypead av både samhället och av oss individer. Det är sällan så härligt som det ser ut och vårt bästa tips för att du ska känna dig lite bättre är att stänga in dig där du känner dig trygg och var kvar där tills allt är över. Det ÄR okej att äta sushi till middag. Det ÄR  okej att kolla på netflix istället för Kalle ANka. Det ÄR okej att skippa släkten och det ÄR okej att säga nej. Följ inte med på det du inte vill, ät inte det du inte gillar. Kolla inte på det du tycker är tråkigt och skratta inte åt skämt du inte tycker är roliga.

Du är inte ensam i det här, i sådana fall är vi alla ensamma tillsammans. Gör DIN jul och rocka den. Det är trots allt bara en vanlig söndag i December.

PUSS

PSST! Vi har två julavsnitt att lyssna på om du känner att du vill distrahera dig. Förutom dem kan du gå till gårdagens inlägg för att få lite tips på några andra favoriter.

Överlevarguiden #25


Hatten.
Vi har ofta olika roller vi går in i. Systrar, döttrar, vänner, kollegor, åhörare eller talare. Inte sällan ger vi oss själva en roll som blir en identitet. Den extroverta, eller den introverta. Det känslostyrda eller tankestyrda. Vi vill kategorisera in oss själva i något av det. Jag får ofta höra att jag är extrovert, och det stämmer säkert, men ibland handlar det om en roll jag intar. Är det glöggmingel- klart jag pratar!

Min mamma brukar prata om olika hattar jag ska ta på mig när jag ska stå upp för mig själv. Nu när jag står inför ett läkarbyte- ”ta på dig pillerpoddhatten!”. Alltså den hatten där jag fightas för psykisk hälsa. Det är lättare att gå in i den rollen när jag fightas för min egen psykiska hälsa ibland. ”Gymnasiehatten” är mitt kompromisslösa och mest resultatinriktade jag, en hatt jag behöver när något känns jobbigt med en vän eller en familjemedlem.

Vilka hattar har du inom dig?

/S

Överlevarguiden #24

Minneslappen! När jag går mot kraftig ångest (visualiserar det som en uppförsbacke med tistlar, eller Lasse Kronérs huvud som man halkar hejdlöst på, så att kroppen kastas okontrollerat från vänster till höger) så har jag en anteckning i mobilen som jag har skrivit tillsammans med min psykolog. Det som händer i detta läge är nämligen att jag zoomar in och tappar perspektiven. Vi skrev följande anteckning till situationen där jag blir besviken kopplat till ensamhet. Till exempel om Emma ställer in med kort varsel, något sådant kan fortfarande dra ner mig i mörkret. I början hände det aldrig att jag tittade på lappen, det fanns inte i min rutin alls. Dessutom: i det läget är det ganska lite som får plats i huvudet. Men förra veckan klarade jag det för första gången! OCH DET FUNKADE!

Vi byggde alltså upp det såhär:

ETT: ”Det är inte konstigt (….) betydelsefullt” Validera och bekräfta känslan! Skriv i en förstående ton. Det bygger förtroendet för lappen när du tar upp den och sänder ut signaler om medkänsla.

TVÅ: ”Jag vill inte låta hård nu (…) överleva det med.”Raka puckar som genomsyras av TRON på mig själv. Här är det just utzoomningen och det stora perspektivet som jag lyfter.

TRE: ”Sätt dig (…) isolera dig” Konkreta råd baserat på vad som fungerat förut. Ät något sött är viktiga ord i min lapp, när ångesten sköljer över mig vill jag nämligen vägra det då ångesten till maten ligger nära.

FYRA: ”Jag vet att det tar emot (…) ringde” Medkänsla för det rådet som är viktigast. För mig är det extremt viktigt att jag ringer någon som hjälper mig ur bubblan. För att pusha mig själv extra till att verkligen göra det så tar jag in medkänslan men också en påminnelse om två konkreta situationer när detta blev avgörande för att ångesten lindrades (de situationerna har jag tagit bort ovan).

FEM: Lite jävlaranamma. Det skadar aldrig. En kompromisslös tro på mig själv.

Skriv lappen när du mår bra och ta hjälp av någon annan om det behövs. Lycka till! Massa kramar

/S

 

Överlevarguiden #23

Veckans överlevarguiden handlar om att inte glömma att psyket ändras lika ofta som allt annat. Var därför inte alltid säker på att det som fungerade förut, fortfarande fungerar. Fortsätt testa tills du hittar det som fungerar!

Eftersom att vi människor är så vana vid att leta efter snabba svar och konkreta lösningar och inte alls är lika vana vid att ställa frågor, är det väldigt lätt att hamna i samma gamla hjulspår så fort man känner igen ett visst mående eller en viss reaktion. Vi är ofta väldigt mycket mer bekväma i att gå tillbaka till det som fungerade förut, än att prova någonting nytt för att hitta någonting som passar bättre. Det är dock superviktigt att komma ihåg att psyket ÄR dynamiskt och på så sätt föränderligt. På samma sätt som vi köper nya kläder när kroppen förändras, eller justerar glasögonen när synen blir annorlunda, måste vi börja ställa frågor för att hitta vårt nya förhållningssätt.

Tipset är alltså att gå in på vår överlevarkategori. Där kan ni läsa alla tjugåtvå tidigare tips! Ni kanske kan hitta någonting nytt att testa? Kanske kan ni få en ny insikt eller inspiration till en ny attityd? Våga fråga er själva vad just NI mår bra av just NU.

P.s Kan inte ladda upp bilder just nu, men jag gör det så fort jag kan i morgon! D.s

PUSS

/E