Överlevarguiden #17

Tacksamhet. Många har frågat oss om vi är tacksamma för vår historia. Mitt svar är nej. Jag hade verkligen hellre haft ett annat liv. Även om Pillerpodden inte hade existerat då så känner jag rent själviskt att det hade varit skönt att jobba med cykelpumpar och inte veta vad ångest är. Kanske hade jag då levt i mytbubblan om att självdestruktivitet görs av uppmärksamhetsskäl, och så hade jag pumpad vidare. Som klyschan lyder: fan vad skönt att vara dum i huvudet.

Men, på tal om förra veckans överlevarguide, så måste vi hitta motivation och förhållningssätt till tunga dagar. När jag målat upp mina anledningar (HÄR), så tänker jag på tacksamhet. Jag och Emma gick så långt att vi under en period ställde ett alarm varje förmiddag för att säga tre saker vi var tacksamma över, som en ceremoni när jobbet under en period blev väldigt tungt. Det hjälpte oss så mycket.

Jag är inte tacksam över mig historia, men jag är tacksam för hur jag kunde hantera den. Men det behöver inte vara så stort. Här kommer lite tacksamhetsförslag om du lider/har lidit av psykisk ohälsa:

  • Att de där mardrömsstunderna alltid har gått över. Det slog mig här om dagen att 100 % av all panikångest har gått över. Det är ändå häftigt när man tänker på det.
  • Stunderna eller vännerna som distraherat ångesten och tagit kulmen av den.
  • Ångesten i sig som faktiskt är en reaktion när din kropp vill skydda sig. Den gör ont och är jobbig, men den har också en funktion att säga till oss när någonting är fel, vilket vi lär oss av. Ibland vill ju tanken få oss att tro något annat- tills ångesten kommer med sin ärlighet.
  • Att du andats dig igenom varje tung situation. Alltså VARJE situation. Hur fantastiskt är inte det?!

… och annars:

  • Färgen på träden och höstens krispiga, ångestfria luft.
  • Mjukisbyxor på söndagar.
  • BröstcancerMÅNADEN. Hur jävla bra?

Vad är du tacksam över idag?

Puss från hösten i Uppsala!! /S

Enter a title

Överlevarguiden #16

”Söder” blev ett avgörande ord för mig våren 2016. Jag gick i en ganska brutal terapi som krävde oerhört mycket av mig. I efterhand är jag glad för det, men där och då behövde jag ett ord som ringade in min anledning till att faktiskt orka ta mig igenom dagen. Min psykolog frågade mig då hur jag vill se mitt liv. Av någon anledning hade jag hakat upp mig på att jag skulle bo på söder med tre barn: Adam, Rakel och Vera. Jag skulle jobba som lärare och vara kär. Denna bild komprimerades till ett ord som snurrade i mitt huvud under både panikångestattacker och gråtstunder. Söder.

Veckans överlevarguide handlar om att hitta anledningar till att fortsätta. Jag kan dela upp mina anledningar i tre kategorier.

ETT: Personer. Mina älskade syskonbarn. Mamma. Min barndomsvän, Johanna. Jag kan inte skada mig själv för deras skull.

TVÅ: Framtidsvisioner. Jag har, när jag har mått bra, gjort en checklista för vad jag ska uppnå. Jag ska få barn. Jag ska resa till Peru. Jag ska någon gång bli lärare, och jag ska ha ett sommarställe i Värmland, på Gotland eller kanske i Skåne. Jag ska ha bastshirts från Filippa K och jag ska hänga med Mia Skäringer. Jag ska komma i klimakteriet och svettas så jag får slänga av mig vinterjackan, och jag ska åka på skidsemester utan att åka skidor för att lära mig att hålla en brasa igång ett dygn.

TRE: Vardagsliv. Det i vardagen som faktiskt funkar. I den här kategorin tänker jag litet, något annat kan jag nämligen inte göra när smärtan är som värst. Då handlar det om pannkakor. Dagens första kaffe tillsammans med Emma på kontoret och sedan sekunden jag tar av mig BH:n efter en arbetsdag. Pussar i pannan. En varm dusch, veckohoroskopet från VeckoRevyn och Anna Books nästa instagrampost. Men det behöver inte vara en existensiell fråga. Det kan vara att äta pannkakor till middagen.

När du har dina anledningar kommer du kunna vara tacksam. Mer om det nästa vecka. /S

Överlevarguiden #15

Om att läsa på. Och då menar jag inte att läsa på om allt. Speciellt inte bara det som uppfyller det negativa man tänker på/om/kring. Jag menar att läsa på om hur kroppen faktiskt fungerar.

Många som lider av psykisk ohälsa, och som inte lider av det för den delen också, letar ofta efter snabba svar (mer om det i #1 av överlevarguiden). Det är inte heller sällan man söker efter den orsak eller anledning som man själv tycker passar bäst in. Att man till exempel vid en panikångestattack tänker att kroppen är sjuk eller beter sig konstigt, att man vid annan ångest känner ont i magen och inte förstår varför, att man vid depression inte vet varför man är så trött eller att man vid utbrändhet tänker att man kan vila en vecka och att det sen borde gått över. Jag har varit där. Siri har varit där. Siri är fortfarande där ibland, och jag är världens snabbaste googlare.

Vi pratar hela tiden om att vi måste ställa om från svar till frågor och det passar lika bra in här som i allt annat vi gör. Läs därför på om HUR kroppen faktiskt fungerar. Varför hjärtat slår snabbare vid stress, varför tröttheten slår på vid depression, hur minnet påverkas av ångest och i vilken grad du behöver sätta dig in i din egen sömn för att få den optimala piggheten. Skippa det överflödiga om serotoninhalter och sockerfällan om du inte pallar det, men genom att förstå lite mer hur din kropp fungerar kan du få lite mer självacceptans över dina egna symptom och framförallt förståelse för vad du kan och inte kan styra över. Dessutom kan du visa att du vet bättre än alla de som bara säger ”ryck upp dig”.

Veckans läxa!

PUSS

/E

Överlevarguiden #14


Panikångest.
Allt låser sig. Jag, med många andra jag pratar med har tänkt samma basala tanke under panikångestattacker: ”sluta krampa, sluta krampa, jag får inte luft, jag kommer dö” och liknande, men likt förbannat har man skakat och kippat, skakat och kippat. Vi har fått svaret på varför denna koppling mellan hjärnan och kroppen inte fungerar. Man ska nämligen göra precis tvärt om.

För,  kommunikationen mellan din kropp och hjärna är kraftigt snedfördelad. 90 % förändrar kroppsrörelserna din hjärna, och hjärnan påverkar bara kroppen till 10 %. HÄR har vi en stor nyckel till ångesthantering.

Nu pratar vi inte söndagsångest, utan panikångest. Jag minns mina panikångestattacker som att i fosterställning försöka greppa efter ett svettigt täcke men aldrig få grepp för handen krampar, och jag tror inte att jag är ensam om det. I det tillståndet kryper många av oss ihop. Detta är rent biologiskt för att skydda oss för en… björn, typ.

En kvinna berättade för oss att om man gör precis tvärt om- sträcker ut sig, så kommer hjärnan att ställa om. Kroppen signalerar och kommunicerar att allting är tryggt, bra och stabilt. Hjärnan kommer förstå detta per automatik, och din ångest kommer sakta lägga sig.

Så: lider du av panikångest? Öva på segergesten på en bra dag. Gör den när du sitter på toaletten eller står i duschen, eller har tandborsten i mungipan. Se till att sträcka på dig när rädslan tränger sig på, tryck bak skulderbladen och titta snett uppåt. Hjärnan kanske tycker det känns konstigt- men tack och lov vinner kroppen här.

/S

Överlevarguide #13

Vi har alla en vän om flyttade iväg för någon annans skull och skippade det där jobbet hen fick. Jag skulle enkelt kunna vara en av dem. I tunga dagar tackar jag därför mig själv för att jag ändå alltid i slutändan orkar vara självständig. Min känsla skriker att jag ska be alla nära ställa in precis allting för att sitta med mig för instinkten säger att jag inte överlever annars (på riktigt är detta en beforskad flockdjursinstinkt!). För nog vore det bekvämt om pojkvännen kunde kasta sig på tåget så fort ångesten var på väg. Men ett förhållande som är en funktion blir något annat än en relation.

Veckans överlevarguide handlar om självrespekt. Hur FAN får man det när man mår skit? undrar ni. Man ligger i hårdträning, svarar jag.

Jag trodde länge att självrespekt handlade om att sitta och gulla med sig själv, men insåg ganska snart att det var tvärt om. Det gör ont att skaffa den om du inte har någon. Det är ett nytt sätt att leva. För att ha självrespekt handlar inte om att titta sig i spegeln och säga att man är söt, eller nödvändigtvis bli sin bästa vän. Det handlar om att medvetet bygga sin frihet.

Tänk efter:
Vad i ditt liv utgår från vad du vill?
Vad i ditt liv får dig att må bra?

Den största formen av självrespekt är att börja med att göra din oberoende av andra. Du ska välja människorna i ditt liv, inte vara med dem för att du tror att du inte överlever annars. Det är så lätt att vi dövar vår inre röst för att vi är rädda för att förlora någon eller någonting om du följer det. Men vägen till psykisk styrka innebär att övervinna sina rädslor. Du kan det. Tror du inte på det själv så tror vi på det åt dig. För vi har respekt för dig.

/S

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd