Orrar och snokar

Idag sitter vi och jobbar på Fågelsången, Uppsala mest anrika och populära café. Det ligger precis mellan stadskärnan och slottet, precis predvid svandammen. I fönstrena hänger julstjärnor och på borden brinner ljus. På fönsterkarmen står små julblommor och utanför snöar det. På sommrarna är hela uteserveringen full av folk i glassiga solglasögon och röda bondbrännor. Kärlekspar i alla åldrar, kompisgäng och barnfamiljer trängs bland de tätt ihopställda trästolarna när ryggar stöts ihop när de går med kaffebrickor högt över huvudet för att inte spilla på personer de aldrig träffat. Såhär års är det dock inomhus man ses. Här blandas olika mänskliga dofter med doften från nybakade bullar och nybryggt kaffe. I de mörkblå sofforna med inslag av något slags inka-mönster i jordiga färger sitter folk och pluggar, jobbar, umgås eller bara bevakar. (Just nu sitter en kvinna och skrattar på det där obehagligt höga sättet som hon aldrig skulle göra hemma, där hon känner att hon inte behöver bevisa någonting). På stolsryggarna hänger täckjackor och halsdukar. På golvet ligger mössor, och skulle man komma tillräckligt nära varje liten grupp av fikabesökare, skulle man nog kunna delta i alla de sortsers politiska diskussioner, eller familjära historier. På fågelsången finns alltså alla man har sett förut och alla man inte ens visste fans. Här är man mitt i det hela, samtidigt som att man är så pass anonym att man kan se allt utifrån.

Samtidigt som jag sitter här och jobbar slås jag av en otroligt obehaglig och snudd på äcklig insikt. Den absolut mest överrepresenterade gruppen inom dessa fyra väggar är…….. *trumvirvel* ……… DET MANLIGA GENIET!!!!!! Vart jag än vänder mig ser jag dem. Ensamma, i grupp, duos, trios och sextetter. Och de NJUTER. Njuter av varadras sällskap och av att de just här får ta så mycket plats de vill. För det har alltid varit så. Här kan de köpa sig sina potatisbakelser och sina svarta koppar kaffe från den söta blondinen i kassan och så kan de sätta sig i sina dagliga hörn och packa upp. Upp från ryggsäcken, skinnportföljen, eller axelväskan som är menad att hänga över överkroppen med ett fransigt band och halvt bortnött märke av valfritt universitet kommer böcker, datorer, anteckningsblock och pennskrin. Eller så nöjer de sig med att bara ta med sig hjärnan hemifrån.

Ju längre de sitter desto mer börjar de bete sig som djur i djungeln. Om jag kollar åt vänster ser jag gänget med fem gubbar som verkar vara i övre sextioårsåldern, som sitter och snackar om fotboll. De kommer snart komma i brallan av excitement över deras egna fotbollshistorier och planuppställningar. Jag tänker direkt tillbaka till den gången när jag råkade komma in på discovery channel och fick se en helt oprovocerad orrdans, där orrhanarna skulle visa orr-kvinnorna hur manliga och häftiga de var. ”UPP MED ORRSTJÄRTEN GÖBBAR, NU KÖR VI!!”. Precis på samma sätt verkar de fem människohanarna tävla om vem som kan mest och varför. ”MEN JAG HAR FAKTISKT HÖRT ATT ROONEY INTE ALLS SKA SPELA SÅDESÅÅÅ”. För dem verkar detta vara av livsvikt, jag känner mest k-bry.

Vänder jag mig lite snett bakåt ser jag den ensamma medelåldersmannen med hår á la galen vetenskapsman och glasögon som inte helt otippat skulle kunna komma från OKQ8 (obs ej spons) eftersom att han råkade sätta sig på sina gamla när han spillde kaffe över hela överkroppen i sitt hetsiga genidrag. Han skulle också kunna bytas ut av en ensam liten snok som slingrar sig genom både livet och själen hos kvinnor som behöver gå i terapi för sina val av partners. Han sneglar helt plötsligt lite mot mig och jag hinner se att han är tom/helt fullpackad i blicken innan jag snabbt byter bevakningsobjekt.

Jag bestämmer mig mitt i min observation för att gå på toa. Jag tänker att jag vill gå in på den stora toan för att ta en snygg spegelselfie till det här inlägget och väntar snällt och gulligt för att inte göra hen som sitter där inne stressad i sin bajsning. Jag väntar. Och väntar. Så väntar jag lite till innan jag hör hur låset vrids om och dörren öppnas. Ut kommer…… ETT MANLIGT GENI SE PÅ FAN! Vi krockar lite lätt och jag skrattar till när jag tittar upp på honom med ett litet leende. Väl inne ser jag att han givetvis har lämnat bajsränder i toan och lämnat sitsen uppe. När jag kommer ut möter jag hans blick igen och han ler. Som att han inte hade en aning om att han precis hade skitit ut hela potatisbakelsen och dessutom lämnat spår efter sig. Fast han hade ju såklart all rätt all le. Han hade precis åter igen vunnit. Jag städade lite innan jag satte mig ner på toan och drog ett extra drag med pappershandduken på handfatet innan jag gick ut. Någon spegelselfie blev det aldrig, eftersom att jag inte kände mig tillräckligt snyggt sminkad.

Överallt finns de och hela tiden ursäktas de. Även om det är de som tar en obetalt påtår eller lämnar smulor över hela golvet så kommer det att sluta med att jag ber om ursäkt till servitriserna. Jag kommer be om ursäkt för deras existens och deras kaffefläckar. Jag kommer erbjuda mig att betala för den obetalda påtåren och äta upp de små smulorna som lämnas kvar till mig. Det är nämligen de där små frallsmulorna som är menade till mig. De manliga genierna HAR faktiskt mackan OCH äter den samtidigt. Oavsett om jag bestämmer mig för att sluta be om ursäkt för saker som inte är mina att be om ursäkt för, slutar städa upp efter andras skit (bokstavligt talat), ta bilden även om jag inte känner mig ”tillräckligt snygg” eller jobba på att inte ta alla strider, så kommer de manliga genierna inte förstå deras del i det hela. Även om JAG tar mitt ansvar så måste DE också ta sitt. Just nu är jag bara rädd för att det kommer ta längre tid än vad jag orkar vänta. För under tiden kommer jag lämnas kvar, med den torra kakan och den grumliga kaffesumpen. Och så kommer jag om ursäkt för det också.

/E

 

Enter a title

Update

Okej, nu tänkte jag köra en liten update på hur hy-situationen ser ut. För den har varit både bättre och sämre än såhär.

Jag har ju kääämpaaat som en liten en, med att få BRA hy. Vad det nu är iof, men skulle iaf vilja slippa de där stora underjordarna som gör ont när jag rör på ansiktet :))))

Hur som, har jag i ungefär 1 år mixtrat med min hudvård för att se vad som fungerar bäst. Men oavsett hur bra jag tar hand om ytan tar sig psyket igenom. Är jag stressad, mår sämre, sover dåligt osv händer detta:

Jag får finnar som gör ont, utslag lite här och där, och rödhet från rosascean. Det ÄR så jävla frustrerande, även om jag VET att det inte spelar någon roll egentligen. Det ÄR ju liksom inte finnarna eller rödheten det är fel på, det är hjärnspökena, jag vet det. Men hur mycket jag än intalar mig det påverkar det mig jättemycket psykiskt. Och jag vet som sagt att de ”problem” jag har idag inte alls är på samma nivå som de var förut, men jag tänker att jag inte får minimera mina känslor för det. Vi kan inte jämföra så.

Jag kommer i alla fall fortsätta med min hudrutin och ska göra en liten filmsnutt så att ni kan hänga med in i mitt badrumsskåp. Det blir kul!

PUSS

/E

Fredagsfeeling

Hej hej hallå! Idag har vi haft en föreläsning och ett möte såhär långt. Mötet var med två män som är superduktiga på varumärkesbyggnad och formgivnning. Det är någonting vi har funderat på mycket nu när vi hela tiden utvecklar vårt arbete. Det är så svårt att sitta själv och fundera på hur man ska utvecklas när man är mitt i det. Därför är det så HIMLA bra att ta in någon som kan berätta hur det står till. De är verkligen sådana människor, som man kan lite på och let them do their thing så att säga.

Mötet med dem påminnde oss om hur viktigt det är att omge sig med personer som ger en positiv enerig. Det kan låta lite Blondinbella-igt, men vi har suttit på SÅ många möten som bara tagit tid och snott vår energi. FY vad det inte är värt det! Det är sällan det kommer ett bra samarbete ur halvdan energi. Sådeså!

Det känns lite som att jag kommer här med samma livsvisdom man har känt till since 95 á la ”man kan inte älska någon annan förrns man älskar sig själv”,  men jag tror ni fattar ändå. Det är så sant som det är sagt så att säga.

Nu har vi ett möte kvar att riva av, sen fredagsmöte med bästa Linnea och till sist lite glöggmingel. Sen ska jag och Sirpan ta oss ut på stan, för det var fan länge sen.

Hörs hej! PUSS

/E

Wanted: balans

Nu är vi snälla mot oss själva. Inte för att vi nödvändigtvis inte vill, men för att vi måste. Jag sov till 11.30 igår, även fast jag skulle jobba. Vi napar på kontoret, köper lunch ute varje dag, shoppar för pengar vi inte har och äter precis det vi är sugna på. För om vi hade mått som vi gör just nu och DESSutom inte behandlat oss själva med den varsama handen som vi gör nu hade vi gått under.

På ytan ser allt så bra ut, och det är nog meningen. Det är liksom själva poängen. Vingen sitter där den ska, läppstiftet är målat med presicion. Håret är nytvättat och laptopen vilar på armen när vi springer ner på cafét och köper en latte. Men hjärnan är mos. Jag glömmer saker, hittar inte ord, tappar bort mig mitt i meningen och kommer på vart jag skulle komma först långt efter att jag glömt bort varför jag ens tog upp ämnet. Vi är helt slut.

”Shit, vad du är rolig att vara med idag??!” sa han, och det var första gången sedan vi började ses för två månader sedan, jag var pigg kl. 22. Natten innan hade jag sovit 13 timmar. Dagen efter var jag lika trött kl. 22 igen och somnade framför tv:n som vanligt. Så går dagarna i cirklar. Vaknar trött, jobbar trött, chillar trött och somnar trött. Och på det detta evigt dåliga samvete. Dåligt samvete för att jag inte orkar jobba, dåligt samvete för att jag inte orkar blogga. Dåligt samvete för att jag inte bryr mig, och dåligt samvete för att jag inte är lika rolig att vara med varje dag kl. 22.

Frågan är hur man hittar balansen? Hur ska jag hitta rätt mängd sömn? rätt mängd mat? rätt mängd möten? rätt mängd anstängning? För jag tror att med balansen kommer inspirationen. Och det är den jag framför allt letar efter, för nu är den obefintlig.

Hur som helst var vi på en mysig frukost med veckorevyn i morse! Vi fick träffa några från bloggänget, och de som jobbar bakom kulisserna. Det är en så spännande värld med tidningar och webbtidningar. Det ligger SÅ mycket jobb bakom allt, och de som jobbar med det beundrar jag. GUD vad kul det måste vara!

Hoppas ni är lite mer inspirerade just nu. Kanske har ni lite jufeeling till och med?

PUSS

/E

Enkelt

http://www.sophiedahl.com/wp-content/uploads/2014/05/dahl_ct_eyes1-389x365.jpg

eyes, makeup, and girl image

Jag har verkligen snöat in på enkelheten. Antingen vill jag gå all in, eller så nöjer jag mig med mascara och lite rouge. Speciellt nu när min hy har betett sig som ett litet as, så vill jag helst inte smacka på massa tjock foundation med tre lager highlighter. Med det sagt – så betyder inte et att jag inte uppskattar en full face-make. Som den glitterskata man är.

Puss

/E

 

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd