Förväntansångest

Julen. Jingle bells, Tipp tapp, bjällerklang, Guds födelse. Mat, kärlek, glädje, gemenskap, värme och julklappar. Saknad, kyla, o helga natt, sorg och förväntningar. Förväntningar, förväntningar, förväntningar. På alla sätt och vis. För de finns alltid där. Eller hur? Oavsett om du är ensam i din lägenhet eller kanske i en stuga som du hyrt över julen för att slippa känna dig så ensam, eller om du  sitter i ett hav med bekanta släktingar. När julen kommer ska du släppa de bekymmer som funnits kvar sedan förra julen, då du fick lov att släppa de som fanns innan den julen och så vidare.

Nyår. Happy new year, ring klocka ring, Auld lang syne. New year, new me. Lycka, spänning, vänner, familj, alkohol, glitter, grevinnan och betjänten och nya tag. Regn, slask, ångest, avslut, folksamlingar, påminnelser, ofrivillig kollektiv påtvingad glädje.

Födelsedagar. Nä, här finns ingen generell uppfattning. Åldersnoja vid trettio plus och ålderslycka vid arton. That´s about it. Vi har inte heller upplevt tillräckligt många födelsedagar för att vi ska kunna jämföra. Vi har ju liksom bara varit vid medvetande ungefär femton gånger. De första fem var vi bara glada för presentpappret.

För oss är det som är gemensamt med dessa dagar, som egentligen bara är sociala konstruktioner, förväntansångest. Rädslan och antagandet att få ångest som leder till att man får ångest. En ångest som egentligen inte existerar med som i sin tur genererar ångest. Denna JÄVLA ångest. Ångest, ångest, ångest. Det sägs att ord eller meningar ska tappa dess laddning och mening ju fler gånger man säger det, men ångest är fan alltid ångest. I och för sig så vet jag inte om den spekulationen i sig är sann, penis, penis, penis, män i grupp, män i grupp, män i grupp. Nej, det låter fortfarande lika läskigt.

Men vi gillar tanken. Tanken på att om du uppfyller en viss kvot av någonting, så tappar saken i sig sin innebörd. Tillräckligt mycket smärta, tillräckligt mycket sorg, tillräckligt många break-downs, tillräckligt många ångestdämpande tagna, tillräckligt mycket mättnad, tillräckligt mycket gråt, tillräckligt många orättvisor eller tillräckligt mycket spenderade pengar. På så sätt skulle vi kunna slippa så mycket lidande i världen. Synd bara att det inte verkar finnas någon gräns. Hur mycket vi än upplever tycks det aldrig ta slut.

I alla fall, förväntansångest. Den har uppkommit runt den femtonde december och hållit i sig i ungefär två veckor, varje år de senaste tre åren. Okej, för att vara ärlig har den nog funnits där inför varje uppkommande prov, sms-svar, släktträff eller dejt. Den är alltså inte begränsad till perioden innan jul och nyår, även om det kanske är då den gör sig som mest påmind, då den är som lättast att kategorisera in i just förväntansångestfacket och inte vilken ångest som helst.

För att beskriva förväntansångesten skulle vi säga att det är som att som att tro så mycket på det man fått för sig att det blir sant. Det är att säga om, om, om utan att det tappar dess innebörd. Tänk om, tänk om, tänk om. Oavsett om det blir som du tänkt dig eller inte så har du tagit ut din fruktan så mycket i förtid att du redan varit så rädd att rädslan när den kommer, om den kommer, inte är så farlig som du trodde. Du har redan känt värre. I din ångest förloras också, sedan länge känt, allt sans och vett. Detta i sig innebär att du sitter där med dina tankar i en gröt av äckliga och blöta slemtrasor, oförmögen att ta dig ur hopkoket.

Egentligen skulle man kunna tänka att hela livet är uppbyggt av förväntansångest, att den är någon slags modersångest där alla andra ångestar förgrenar sig utifrån, men det förvärrar kanske din förvirring kring alla de olika ångesttyperna vi har presenterat för dig. Vi kanske gör det bättre i att hålla oss till att förklara dem en och en, även om de hör ihop. Du får själv försöka klura ut hur just dina ångestar förhåller sig till varandra.

Det är kanske egentligen en slags frisk rädsla att vara rädd för att bli rädd, eller få ångest för att du tror att du kommer att få ångest, det är ju någonting din kropp vill skydda dig ifrån, men istället går den till attack mot sig själv. Hur som helst, oberoende på om den är frisk eller inte så kan vi verkligen snacka om ofrivillig dubbelbestraffning.

” – 20160810

/E

Enter a title

Hittat första anteckningen!

Snart får vi i Uppsala tillgång till journalen från psykiatrin på nätet. Hitintills har det ju bara funnits från den somatiska (fysiska) vården. Vi har varit engagerade i den frågan sedan starten av Pillerpodden, det tog 3 år men nu är vi alltså snart i mål. Anledningen till att den psykiska journalen inte har funnits tidigare byggde på en gammal syn på människor med psykisk ohälsa: att vi skulle vara sköra och inte veta vårt eget bästa och därför riskera att hamna i suicidala tankar om vi läste en text om oss själva.

Idag kollade jag och Emma den journal som finns, och där hittade vi båda två anteckningen från när vi sökte vård för depression (något vi gjorde på vårdcentralen, därför kan vi se den). Här är en bit från min journal:

”Känns tungt i skolan. Trött och har inte så mycket energi. Somnar bra men vaknar ofta upp på natten. Ångest som kommer attackvis, nu något glesare, ungefär var tredje vecka. Tänker ofta dystra tankar men inga självmordstankar. Svårt att fokusera och koncentrera sig. Svårt att känna glädje för saker som normalt engagerar henne. Har kontakt med kurator en gång per vecka på skolan och fokus där hur hon ska hantera vardagen. Har också en psykologkontakt på S:t Lukasstiftelsen som hon träffar varje eller varannan vecka. Gjort tester där som visat på depression. Önskar nu diskutera antidepressiv medicinering.”

September 2013. Jag hade helt glömt min nattliga ångest. Jag vaknade omkring 5 gånger per natt av att jag inte kunde andas.

Fortsätt ställ frågor till vloggen! Jag har fått in en hel del i DM på Pillerpoddens instagram, men spelar inte in förrän i helgen hade jag tänkt. Kram på er!

/S

 

Dessa KAN beauty

Beauty, beauty, beauty. Det är väl ändå ett hjärtas fröjd? Och en hjärnas för den delen också.

Jag är ju lite av en wannabe beauty-kunnig och är väldigt ödmjuk inför att jag kan ca 2% av vad de som faktiskt KAN beauty, kan. Därför är jag OBsesseD av att checka in andras forum, för att plocka lite av den kunskap de har samlat på sig. Jag är som besatt av att bläddra bland sidorna, kolla på bilderna och googlea upp det jag inte fattar. Jag SUGER åt mig, som en liten svampjävel. Jag har därför samlat mina topp 5 bästa beautybloggare. HÄR har ni denna fabulösa lista:

Bildresultat för full on monet

”Trevligt att råkas. Jag heter Emilie och detta är ytterligare en skönhetsblogg på internet. Jag är en nördig typ som hoardar hudvård och paletter som om apokalypsen var runt hörnet och mänsklighetens överlevnad hängde på det. Utöver smink och hudvård lever jag för Netflix-maraton, drunkar i böcker och äger inte ett enda plagg utan katthår på.”

– Allt jag inte är, och allt jag vill vara!!

Bildresultat för killer colours

”Glossy claws, purrty lips, serious eyebrows and a passion for critical thinking. Beauty blogger from Gothenburg, Sweden.

My name is Viola Holmgren and I’ve been representing Swedish beauty bloggerism (yes. we’re a cult) since 2008. I focus on cruelty free beauty and I love the feeling of finding cool products that have gone under the radar.

Makeup doesn’t have rules. The only person who decides what’s right or wrong and if you’re wearing it or not is you, and that’s where my job as a blogger comes in handy. Use my experience as a guide or an inspiration towards finding your own way. (…)”.

– Asssssss haha, den här tjejen och hennes ansikte är nästan skrattretande. Kolla ba.

Bildresultat för beautyandbullshit

”Hej!
Bloggen skrivs av mig, Camilla Söderlund, 27 år och bosatt i Stockholm. Jag är en skönhetsentusiast utan dess like med en passion för riktigt bra smink, återfuktande ansiktsmasker, pizza och allt annat beautyrelaterat.
Grundare av Sveriges bästa och mest omtalade skönhetscommunity med 9000 medlemmar, Beauty and Bullshit. (…)”.

– HAR TRÄFFAT HENNE IRL!!!!! och hon är JÄTTEgullig verkligen!!! kände mig som en bebis bredvid henne men även lite som en ängel pga fick träffa henne?

Bildresultat för lipgloss bitch

LipGloss Bitch var Sveriges allra första beautyblogg och har funnits på nätet sedan maj 2005. Bloggen drivs av mig Helena Forsman, och jag ansvarar för alla inlägg som publiceras här.

LipGloss Bitch är en blogg med produktfokus. Jag får pressutskick både via mail och per post. Jag blir också inbjuden till diverse events där företag presenterar sina produkter, behandligar och kollektioner. Många av de produkter som testas och recenseras här på LipGloss Bitch är skickade till mig i syfte att just provas. De åsikter som framförs i inläggen är alltid mina egna. Produktprover är aldrig ersättning för publicerade inlägg, men de är en förutsättning för att jag ska kunna hålla mig uppdaterad och ge mina läsare bra information utifrån mina personliga erfarenheter.”

– Här har ni alltså drottningen, pionjären av beautybloggeri i Sverige. FÖLJ bara. Gör som jag säger bara.

Bildresultat för kakan hermansson

”Kakan Hermansson är feminist, konstnär, programledare, dj, skribent och snart författare. Dessutom hudvårdsnörd och beautybloggare. Intresserad av stil, tex hur juicy kvinnor ska få plats i mode, Västsaharas frigörelse och samlar på lesbiskt porslin. Allt detta går att sammanfatta i en blogg som är exakt här och nu!”.

– Och så har vi ju såklart Kakan. (Alltså Hermansson, inte kakan som i Karolina Sundqvist vår vän). Behöver ni veta mer än så för att börja följa? Nä, tror inte det.

(Klicka på bilderna för att komma till deras hemsidor!!)

SÅ, nu är beauty-tisdagarna (tävlar tydligen om hur många ggr man kan skriva ordet beauty i ett inlägg) back on track. Vilket FANtastiskt sätt att kicka igång veckan va?

PUSS

/E

Psykopat

”Hur hanterar man någon med borderline?”

”Pappas exfru var sån. Det är snäppet under psykopat.”

”Varför säger du borderline, när du har ett sådant stor inflytande du kan använda åt att säga EIP?”

Frågorna och påståendena dyker upp under föreläsningarna. Jag svarar lugnt och professionellt. Varje gång. Mitt jobb är att sprida kunskap. Att öka medvetenhet, tillföra normkritik, stå öppen och föra samtal. Jag svarar att man hanterar någon med borderline som man hanterar vilken annan människa som helst. Jag beskriver att borderline inte står för någon empatistörning, snarare känner personer med borderline extra empati, och att psykiska sjukdomar inte finns på skala. Men det är klart att en pappa kan säga så om en exfru. Och jag svarar att jag säger båda beteckningarna och försöker förklara så gott det går varför borderline inte längre heter borderline.

Och så tackar jag och Emma för kaffet och doftar på blomman innan vi sätter på oss jackan, ser till att dörren går igen, och jag börjar gråta.

Jag brottas varje dag, och flera nätter, med och mot min diagnos. Jag säger till mig själv att skita i det. Det spelar ju ingen roll, jag är ju jag. Men i mitt huvud frågar jag mig själv ständigt hur mycket jag har rätt att känna. Det har gått så långt att jag inte längre tillåter mig själv att vara ledsen över att sakna någon jag älskar. Jag tvingar mig själv att inte höra av mig till de som står mig närmst, livrädd för att saknaden har att göra med min diagnos. Jag saknar dem ännu mer, jag ställer alarmet 15.30 för det är då de vaknar, jag snoozar. Jag har snoozat i en månad.

Hur mycket måste jag stå emot för att bli hanterbar?

Jag presterar. Jag håller inne. Jag sväljer. Jag gråter så fort dörren är stängd och jag vaknar om natten för att jag drömmer att allting brinner ner. Jag drömmer att jag sitter på mormors begravning och har en väktare bredvid mig som trycker in ett fingrar i mina ögon för att stoppa tårarna som rinner. Jag pratar i telefon och kladdar på ett kuvert där jag skriver Psykopat i olika stilar och olika mönster. Snirkligt, kantigt, stilrent och klassigt. P s y k o p a t . P s y k o p a t h o r a.

Jag har beställt hem böcker från adlibris för att reda ut begreppet.

Jag känner skuld.

Jag tänker att jag inte får känna skuld.

Jag känner att jag inte kan tänka.

Jag tänker att jag måste visa mig funktionell så mycket att jag har slutat fungera. 

Jag har sökt hjälp och kommer få hjälp.

För efter sömnlösa, brinnande nätter vet jag vad borderline är. Det är ett begrepp jag har förklätt mitt självtvivel och självförakt i. Ett begrepp som är funktionellt och lätthanterligt för mitt självhat. Inte för någonting annat. Just nu.

 

/S

#ANMÄLALLA

HÖRRNI nu är det fan revolution på gång!!! Det känns verkligen som att det ligger någonting under ytan och bubblar. Jag får sånt hopp när jag läser allt som händer, även om det SÅKLART är hemskt att det har tagit så lång tid osv osv.

Veckorevyn startade idag en extremt viktig kampanj som handlar om att backa alla som vågar anmäla sexuella övertramp. Det finns en namnlista som man SKA skriva under, för att visa att man står bakom alla som vågar säga till polisen vad som har hänt. Namnlistan når ni snabbast här nedan:

Skriv under vår namninsamling: ”Jag står bakom kvinnor som anmäler sexualbrott”

Dessutom har de en hel sida med nummer och kontaktuppgifter till dig som behöver stöd eller någonstans att vända dig om du blivit utsatt för sexuella trakasserier. Snabbast kommer du dit genom att trycka här nere:

Har du blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp och behöver hjälp? Hit kan du vända dig #anmälalla

Och sist men absolut inte minst kan ni läsa mer om kampanjen här. Glöm inte att sprida det här och stötta varandra. Vi håller varandra i handen när det blir läskigt <3

Det är dags nu – tillsammans ska vi anmäla alla sexualbrott

PUSS

/E