S:2 17 Fuck It

Tjabba tjena hallå!

Nu är vi tillbaka med ett hederligt gammalt poddavsnitt! Härligt va? Förmodar att ni har saknat våra små röster. I det här avsnittet snackar vi allt från att mormor knullar, stormen i Kalmar, vad som är Siri borderline och inte och hur man hanterar sin psykiska ohälsa när den inte längre finns. Dessutom får Manskligt en poddpassning (och ett försvarstal från Emma). Lyssna i närmaste poddapp, eller på pillerpodden.com!

Enter a title

Veckans Schema

Hejhejhej!!! Här kommer ett lite försenat veckoschema, pga har varit och föreläst i sthlm idag!

Måndag:

Idag var vi alltså och hade två föreläsningar på Real-gymnasiet i Stockholm. Annars har vi bara kontorsjobbat och suttit med administration!

Tisdag:

Livepodd med Georgios Karpathakis från Underbara ADHD! Vi ska livepodda på en konferens för NPF-tillgänglighet i skolan. Intressant!! Dessutom har vi ett möte att gå på på förmiddagen.

Onsdag:

Föreläsning med Dagens Medicin, om medicinbranchens kommunikationsutmaningar. VI ska alltså berätta om oss själva och hur vi når ut allra bäst. Det blir en helt ny föreläsning, vilket är spännande, men lite läskigt. Det kommer också vara massa fancy-människor där. Dessutom har vi två elevgrupper på eftermiddagen!

Torsdag:

Föreläsning i sthlm 09.00-11.30, åka fort som fan till ett tåg som går 12.20 för att åka till helsingborg och ha en kvällsföreläsning där.

Fredag:

På fredagen vaknar vi upp i Helsingborg, men flyger tillbaka till arlanda vid 09. Runt 13.00 ska vi föreläsa igen på en kick-off (ish) för Sveriges elevkårer. Uppsala är nämligen en av inspirationsstäderna i år, och vi några av talarna! Coolt!

Thats whats up. PUSS

/E

Vägra prata lättsamt

Jag satt på en parkbänk med pannan mot ett fuktigt träbrord och trodde jag skulle dö. Jag har trott att jag ska dö tre gånger på en helg. Inte bara i tankarna, hela kroppen har genomgått 3 processer av att jag är i livsfara. I lördags natt vrålade jag ensam i mitt rum. Jag skrek rätt ut att jag inte fixar det här. Och det är så panikångest fungerar. Vi tror att vi ska dö.

Och sedan ska vi vakna upp från det och vara som vanligt. Livet ska pågå. Vi ska hitta ursäkter och be om förlåtelse till våra nära och kära. Stryka lite på ryggen och säga att gårdagen blev lite tokig. Vi ska hitta skinnet på näsan och tejpa fast det hårt och tänka att imorgon är en annan dag.

Eftersom tablettjävlarna inte bet så fyllde jag på alla doser till maximal nivå. Men jag hade fortfarande ont. Så jävla ont. Jag ville fortfarande ut ur skinnet, ut ur mig. Och likväl ringer varningsklockan: publicera inte det här, det är inte strategiskt, det är en för mörk bild. En för mörk förebild, läsarna vill ha något annat. Något peppigt.

För vi har sett det öka, jag och Emma. De som från början jobbade med psykisk ohälsa för att prata om mörkret, om smärtan, om det abstrakta ofattbara, enas nu om att vi ska prata om psykisk ohälsa på ett ”positivt, lättsamt och peppande sätt”.

Men vet ni? Vi på Pillerpodden har bestämt oss för att vägra gå den vägen. För det är BULLSHIT. Psykisk ohälsa ÄR laddat negativt för att det är ett jävla helvete. Ge mig EN rimlig anledning till att vi ska prata om att barn tar livet av sig på ett ”lättsamt sätt”.  Ge mig ETT argument för att min panikångestattack utomhus på en blöt parkbänk i natten ska mynna ut i något pepp för våra läsare och lyssnare? Inte fan gör jag framsteg i terapin för att min terapeut och jag sitter och pratar lättsamt. Inte fan fördjupas mina relationer av att ångest ”nog går över snart, ska du se!”. För på den vägen avdramatiseras hela den psykiska ohälsan i längtan efter en snabb lösning.

Pillerpoddens linje är att lyssna, inte ösa. Vi kommer aldrig att prata lättsamt om den största folkhälsosjukdomen genom tiderna. Det är inte förebildskap. Förebildskap är att se våra syskon, föräldrar, vänner och medmänniskor bryta ihop totalt en lördagskväll. Ibland sker det utomhus på en parkbänk.

/S

Överlevarguiden #15

Om att läsa på. Och då menar jag inte att läsa på om allt. Speciellt inte bara det som uppfyller det negativa man tänker på/om/kring. Jag menar att läsa på om hur kroppen faktiskt fungerar.

Många som lider av psykisk ohälsa, och som inte lider av det för den delen också, letar ofta efter snabba svar (mer om det i #1 av överlevarguiden). Det är inte heller sällan man söker efter den orsak eller anledning som man själv tycker passar bäst in. Att man till exempel vid en panikångestattack tänker att kroppen är sjuk eller beter sig konstigt, att man vid annan ångest känner ont i magen och inte förstår varför, att man vid depression inte vet varför man är så trött eller att man vid utbrändhet tänker att man kan vila en vecka och att det sen borde gått över. Jag har varit där. Siri har varit där. Siri är fortfarande där ibland, och jag är världens snabbaste googlare.

Vi pratar hela tiden om att vi måste ställa om från svar till frågor och det passar lika bra in här som i allt annat vi gör. Läs därför på om HUR kroppen faktiskt fungerar. Varför hjärtat slår snabbare vid stress, varför tröttheten slår på vid depression, hur minnet påverkas av ångest och i vilken grad du behöver sätta dig in i din egen sömn för att få den optimala piggheten. Skippa det överflödiga om serotoninhalter och sockerfällan om du inte pallar det, men genom att förstå lite mer hur din kropp fungerar kan du få lite mer självacceptans över dina egna symptom och framförallt förståelse för vad du kan och inte kan styra över. Dessutom kan du visa att du vet bättre än alla de som bara säger ”ryck upp dig”.

Veckans läxa!

PUSS

/E