#Swedenfabday

Hejhejhej!!

VILKEN dag vi hade igår!! Vi var nämligen med på #Swedenfabday på Radisson Waterfront. Jag satt med i en beautypanel tillsammans med Camilla Söderlund (hon som startade Beauty and Bullshit på facebook och driver den skitbraiga bloggen http://beautyandbullshit.com/) och ascoola Gabrielle Chellig. Lärde mig massor!! och det är en sådan ära att ens bli tillfrågad av få vara med! Vi snackade bland annat beauty och hur det påverkar vårt psyke.

Vi har typ inga bilder alls, så tog några från veckorevyns instagramstories!

 

Dessutom hade jag och Sirpzon en livepodd i Veckorevyns monter, om beauty, fashion och psykisk ohälsa. Det gick bra! Trots att vi båda var svintrötta och ganska osäkra på vad vi höll på med haha. HÄR kan ni se livesändningen som delades på facebook, för att höra vad vi sa. Tycker det blev ett bra avsnitt!

Efter livepodden var vi helt slut i hjärnorna och tog tåget hem. Det var jättekul att vara där, men det var SÅ mycket folk och SÅ hög ljudnivå, vilket resulterade att jag blev paralyserad ett tag och gömde mig i en trappa med en påse gratis popcorn som jag snodde haha.

 

Här är vi, bossarna.

Idag vaknade jag 12.30, efter att ha lagt mig 21.30 (!!!) och ska bara chilla järnet. Ska dammsuga, lägga en ansiktsmask och äta. Hoppas ni har en härlig söndag!

PUSS

/E

 

 

 

Enter a title

Ett förlarade, tvåan vann

HEhehehhehehehe kolla här vad vi har vunnit 

Vi är officiellt stjärnor nu!! Hihii

Ha en fantastisk fredag!

/E

”Det går ju så bra för er!!”

Vi får ofta höra att det går så bra för oss. Och ja. Det går bra för oss. Det är härligt att höra att det märks att vi gör skillnad, att vi syns, dyker upp där man minst anar det och att det vi gör verkar ge effekt. För i vår bransch, den bransch som vi var med att starta, är det svårt att se direkta effekter av arbetet. Självklart kan vi få omedelbar respons efter en föreläsning, kommentarer på ett inlägg på sociala medier och mail angående någonting vi gjort. MEN det som verkligen betyder någonting, det som verkligen gör skillnad, kan ta flera år att komma fram.

När vi startade Pillerpodden startade vi utan någon som helst förhoppning, eller ens vetskap, om att vi skulle kunna göra det här på riktigt. Det var en ren slump att vi hamnade på en skola utanför Uppsala för att prata om hur vi pratade om vår psykiska ohälsa. Då fattade vi inte att vi bidrog till någonting. Nu får vi reda på att vi genom våra ord har räddat liv. Och det går inte ens att beskriva hur ofattbart och stort det känns. Vi två? Vi små? Tydligen.

Men majoriteten av gångerna någon säger att ”det går så bra för oss” slås jag av en lätt panik. Va? Hur? När hände det här? Jag? För ofta känner jag att vi inte alls har lyckats. Barn dör ju fortfarande. Killarna sitter fortfarande och skriker att vi är dumma i huvudet som pratar om våra historier när vi föreläser och tjejerna kommer efteråt återigen fram för att be om ursäkt för dem.

Ibland känns det FETT tungt, och ibland känns det inte alls som att det är värt det. Fy fan, det är så lockande ibland att slänga in handduken, lägga sig i sängen och bara lägga ner. Ta avstånd från ansvaret, skyldigheterna, löftena och kraven. Kanske ta sig ett ”vanligt jobb”, eller söka en intressant kurs? Det vore så enkelt.

Men så blickar jag framåt. Ser de där elevgrupperna sprida sig över Uppsala, Sverige, Världen. Jag ser er små Pillerpoddarare stå längst fram i ett klassrum framför era egna pillerpodden-grupper, för att ER psykiska ohälsa gav er en kunskap som behövs spridas vidare. Och ni berättar att ni minsann vet hur det är att må dåligt, att ni kanske klarade skolan, men att universitetet var för mycket. Ni berättar att er ångest tvingade er att hitta redskap för hur ni skulle hantera den och att ni idag är så pass långt ifrån den att ni kan stå och prata om den som ett då. Ni kanske står där framför Mats, Karin och Olof i personalrummet och berättar om att ni klarade det, att ni fick hjälp av andra och att deras engagemang i eleverna gör skillnad. Det är DÅ det är värt det. När jag ser att NI kommer fortsätta det vi startade.

Det går bra för oss, absolut, men det är fan inte vi som kämpar, det är ni. Och det är ni som gör skillnaden.

/E

Stopp

Nu sitter vi på tåget hem från Karlstad efter en sjujävla dag. Vi åkte igår kväll kl. 19, efter att ha haft en full dag med jobb och elevgrupper. Vi kom fram vid 23 och åkte direkt till Siris kompis Frida för att få sova på hennes luftmadrasser en natt (så snällt <3 <3 <3). Jag ställde larmet så JÄVLA noga på 06.45 eftersom att bussen skulle gå 08.10. Ni vet när man kollar flera gånger, vaknade på natten och kollade igen, och igen. TROR ni inte då att mitt larm ändå inte ringde och att jag vaknar av Siris lilla morgonröst skrikandes ”EMMmmmMAAaaaaA”, kl 08.05. Problemlösaren i mig tänkte snabbt om och vi beställde en taxi för att hinna.

TAXIN FÅR PUNKA (???!!!) pga ”glassplitter på e18”.

Vi hann hur som helst och höll 3 föreläsningar  á 1,5 timmar. Är SLUt i hjärnan nu, på så många plan men kommer fram lagom till läggdags. I morgon är det bara att hoppa upp på hästen igen och hålla en föreläsning på Wiks slott. Ändå coolt att föreläsa på ett slott!

Slutet gott, allting gott. Vi hörs i morgon igen. PUSS från oss

#Ihave

Tack för tips om förövares hashtags! Ser en kille på hela min Facebook som använt den… Jag funderar på att skicka ett massmeddelande, men vet inte om man vill ha gamla kn.u.ll i en gruppchatt innan möhippan?

Idag åker vi runt igen. Stockholm->Uppsala->Karlstad. Dessutom avgörs ”Årets stjärnföretagare” i Uppsala där vi är nominerade. Vi har skickat två Pillerpoddskids dit att ta emot pris om vi vinner.

Jag är en otroligt dålig förlorare så ni får också hålla era tummar så ni slipper få negativ energi via våra sociala kanaler idag.

Just det! En till grej: du förtjänar att må ditt allra bästa. Varje dag. Så ring det där samtalet och be om hjälp idag. Du kan.

/S