energisamling

Idag är jag i Stockholm hos mina syskonbarn Alicia och Elián. <3 Ali och Eli <3. Alicia fyller fem år (!!! :´)))) på måndag och därför passar vi på att fira henne på helgen så att så många som möjligt kan komma. Hon är verkligen en person nu, vilket är SÅ konstigt?? Hon har alltid varit en bebis och nu är hon helt plötsligt en rolig karaktär att hänga med??????? det är så mycket kognitiv dissonans med i det.

Hur som helst behövs det, att komma hit i helgen. Jag behöver samla energi inför nästa otroligt intensiva, men roliga, vecka. Dessutom var förra veckan en jävla bergochdalbana. Upp och ner, hit och dit så att säga.

Energin som jag får med Ali och Eli är väl kanske inte kroppslig energi, eftersom att det är som att vara en vallhund och vakta en fårhage att vara med dem, men psyket blir i alla fall fullproppat med livsenergi. Ibland behövs det mer av det för att orka rent mentalt.

Ali har sedan hon var 2 velat rota i min sminkväska, och då var det inte superpoppis bland hennes föräldrar. Sedan dess har hon i alla fall tjatat om att hon vill ha ”barnsmink”, haha jävla geni att paketera önskan i att vilja ha sånt ”som är okej för barn faktiskt ” och nu har de gett upp. Därför har jag ÄNTLIGEN fått spendera mina sista 350 spänn som skulle ha gått till mat, på en frost-sminkpalett. Ojoj, watch out säger jag bara. Hon ska få sminka mig först.

Hoppas ni har en skön/rolig/härlig/aktiv/lugn helg.

PUSS

/E

Enter a title

Panik-ångest

Jag vill prata om den panik-ångest som inte är panikångest. Den som totalt tar över i några minuter och dränker allt annat som är rationellt. Det handlar alltså inte om en panikångest som vi är vana vid. Inte den som är så fysisk att den blir psykisk och så psykisk att den blir fysisk. Min panik-ångest är den som triggas plötsligt, ofta av den minsta saken, och sprider sig i hela kroppen i ett tidslopp på under en sekund. Den då precis allting är kört, allting du byggt upp raseras framför dina ögon och all kraft du har i kroppen pyser ut i och med att nästa andetag kan vara ditt sista. Ändå är din kropp inte i panik. För hjärnan har inte hunnit larma resten av systemet innan ångesten kom och tog över. Ofta märks det inte alls bland andra, även fast Du känns som att du kommer gå upp i rök, sprängas eller krascha i vilken sekund som helst.

Den ångesten. Vet ni vilken jag menar?

För mig uppkommer den nästan alltid när någonting triggar min ensamhetskänsla. För ensamhetskänslan är, och har nog alltid varit, en av de starkaste rädslorna jag har haft att hantera. Och jag tror att rädslan för ensamhetskänslan ofta har lett till ännu mer ensamhet. För det handlar ju inte om att jag ÄR ensam. Det handlar om att KÄNSLAN av ensamhet tar över. Och det är skillnad på att VARA och att KÄNNA, precis som det är skillnad på att HA det bra och att MÅ bra.

För att kunna prata om vår ångest har jag och Siri kommit på åtta olika ”ångesttyper”. Vi kom på att för att kunna prata om det måste vi ju faktiskt också ha ett språk för det. Språket kring psykisk ohälsa är det som inte har utvecklats i och med tabut och den väckande okunskapen. På så sätt avdramatiseras och urvattnas ofta många begrepp som handlar om ämnet. Exempel på det ÄR ju faktiskt ”ångest”. Vi har söndagsångest hit och pluggångest dit. Men vi tycker att vi behöver FLER ord för att både validera den ångest man har på söndagen utan att det faktiskt behöver vara ”söndagsångest” och den ångesten som jag kände när jag skulle plugga, men som inte var ”pluggångest”.

Men som sagt, ensamhetsångesten. Den tror jag är ganska universal. Visst har vi alla känt den någon gång? och det är ganska svårt att missuppfatta vad som menas när jag säger just ”ensamhetsångest”. Hur fungerar den för er? Är det som för mig, ofta en panik-ångest? eller kommer den krypandes för er?

Glöm aldrig att vi är ensamma tillsammans <3 Och DU där (jag pekar på dig, i bilden) är aldrig ensam.

PUSS

/E

Drivkraften

Nu när vi har jobbat heltid i över ett halvår, och totalt snart 3 år, med jobbet som VI skapade, trots att vi inte trodde att vi dög till någonting, börjar vi förstå vad folk menar med att hitta sin inre drivkraft. För vissa är det pengar, för andra är det revansch. För vissa är det frihet och för andra är det säkerhet. Ibland handlar det om att hjälpa andra och ibland handlar det om att inte behöva bry sig ett dugg. Men gemensamt av alla dessa drivkrafter är att de är självdefinierade. För mig är alla dessa drivkrafter, men i olika delar av mitt liv. Jag vill till exempel tjäna så mycket pengar att de som inte pengar, inte ska behöva betala för att få en föreläsning och psykisk ohälsa. Jag vill känna frihet för att på det sätter få säkerhet i att jag alltid kommer kunna välja själv vad jag vill göra. Jag vill verkligen bry mig om vad andra tycker, men mest för att lära andra att min åsikt inte betyder ett skit.

Jag och Siri har pratat mycket om att vi har olika drivkrafter. Siri ser till exempel pengar som ett mått på resultat, vilket är helt rimligt. Har vi fått mycket pengar har vi också nått ut till många och kunnat hjälpa några fler. För mig är inte pengar en lika stor drivkraft alls, men jag fokuserar mycket på hur andra pratar om oss och hur vi framställs. För mig är det nämligen en drivkraft att ses som professionell och kunnig, att vara ett ess inom det område vi verkar.

Vi har också bråkat om detta. Och fått sitta ner i kajutan. Vi har fightats om vilket drivkraft som är bäst och mest nödvändig, även om vi vet att båda är ganska najs att ha när man driver företag hehe. Nu har vi i alla fall kommit på (snillen) att det egentligen inte spelar någon roll vad som driver oss individuellt så länge vi jobbar mot samma mål. Det kanske inte låter som en sensation för er, men SHIT pommes vad det ändå har gjort skillnad för oss.

Jag tror att det är exakt samma sak att driva företag som att vara i en relation (nu har ju inte jag haft en äkta romantisk relation, men jaja, jag har NÄSTAN haft det med siris och kakans pojkvänner iaf :))))), och en relation är ju mer än bara kärleksrelationer. Jag använder mig av samma princip i min relation till min mamma till exempel. Jag VET att vi tycker väldigt olika på vissa punkter och jag VET att jag stör mig som en liten get på att hon inte tycker som jag, men ÄR det så himla viktigt då? Vårt gemensamma mål är ju ändå att hålla sams och älska varandra (hoppas jag :))). Så länge vi får hålla oss på varsin planhalva och accepterar varandra så är det väl good enough? Ingenting är SÅÅÅÅÅ viktigt att det är värt att ha ångest eller ett stort bråk om. Man får svälja den lilla stolhetsjäveln ibland, så är det bara. Och det har hjälpt oss när vi har gått från ”poddare” till MAMACITAS inom psykiatrin.

PUSS

/E

Tips: träningskläder!

Bästa träningsmotivationen en grå höstdag? Nya träningskläder såklart!

Jag är inte kräsen när det kommer till mina vardagskläder, men när det gäller träningskläder så kommer friluftsbarnet i Abisko i mig fram (fun fact: i min barndoms somrar hittades jag ibland pulsandes i snö och med torkad kycklingcurry i ryggsäcken). Det ska vara ficka bak på tightsen, det ska vara starka band på sportbh:n och BRA strumpor. Jag har även träningstrosor, men så långt rekommenderar jag kanske inte er att gå.

Här kommer mina favoriter!

SportBH:

Vi måste ha STÖD. Ofta går vi in i butiken och bara tar någon vi tycker blir snygg. Inte sällan går vi till lågpriserna. Ett annat vanligt misstag är att fortfarande slänga på sig en newbodybh du köpte i åttonde klass av din storebror som sedan åkte med klassen till Grönan.  Men, om du ska lägga pengar på något så är det sportbh:n. Det finns olika grader av stöd, och stolekarna är mycket varierande då en hel del hänger på bandjusteringen. Så be om individuell hjälp! Jag går alltid på välkända märken så som Addidas eller Nike, och ser alltid till att ha en riktigt ful som i princip går upp till halsen när jag är ute och springer.

Mitt bästa tips: Nike har en modell de kallar Indy som passar till gym/pass-träning. Tyvärr är stödet inte det bästa (därför är det bra att ha en annan vid löpning), men jag brukar gå upp en storlek och justera banden istället, något det finns bra utrymme för. De är så snygga och finns i massa färger!

Tights: Hitta en ficka där du kan lägga nyckeln och utgå från det. Jag skulle en gång ”unna” mig ett par showiga tights som jag tänkte mig skulle göra sig sexigt till nike-bh:n jag hade investerat i (Emma fick välja mönster). Så jag klickade hem ett par från Stronger för 600 spänn och fick hem något nylonaktigt utan någon genomsläppning för syre. Tänkte att det blir mina ”snyggtights” (lol), men de användes en gång. Nyckeln hade jag i sportbh:n som gick upp till näsan.

Jo :/

Mitt tips: Addidas! Bästa kvaliteten och funktionen för minsta priset. Tål en hel del tvättar (källa: min syster som till skillnad från mig tvättar sina träningskläder regelbundet).

Topp:

Här tycker jag att billigare alternativ fungerar lika bra, om man inte svettas allt för mycket just på nedre mage och rygg. Sportbh:n fångar ofta upp svetten mellan brösten eller skuldetrbladen.  Med andra ord: newbody- allt är förlåtet!

Mitt tips: Stadiums eget märke SOC satsar på enkel design och snygga ryggar. Tillsammans med stadiumbh:n går det faktiskt ihop! Har man små bröst så erbjuder dessutom vissa toppar ett enklare bhstöd som för vissa fungerar som sportbh. Finns i många olika färger. 

Och glöm inte att träningskläder är fantastiska myskläder de där dagarna energin bara räckte till soffan.

/S

Lista: Bananen jag åt naken

TACK OCH LOV börjar september lida mot sitt slut. Det har varit så intensivt på alla plan. Både kroppen och psyket har sagt ifrån och jag har precis börjat komma tillbaka till att jobba, träna och träffa vänner i normal takt. Kanske är det viktigare än någonsin att då faktiskt utvärdera det hela, så här kommer en månadslista.

Månadens färg: Svart. Jag har haft samma två t-shirts om och om igen. Varför tänka färgkombinationer när man kan slippa tänka över huvud taget?

Månadens favorithändelse: I efterhand får jag ändå säga brorsans bröllop. Det må ha varit kaos i hjärnan dagarna innan, men att få stå där som ringbärare när de sa Ja till varandra var ändå mäktigt.

Månadens dryck: R ö d v i n. Äntligen är det socialt accepterat igen att ha blåa tänder.

Månadens detalj: Hahah. Emmas punkt, och hon svarade följande: ”Det lär ju vara den där klamydiasvampen du har fått.” (Hon skämtar, mamma.)

Månadens klädesplagg: Emmas punkt. Men vill inte fråga henne igen. JO, JAG HAR KÖPT ETT PAR JEANS. De går i princip upp till armhålan och sitter som en smäck.

Månadens middag: Kan det ha varit den där yoghurtskålen man hävde i sig efter en ångestattack/ familjemiddagen man ville hem ifrån eller må det ha varit bananen jag satt naken och åt i gymmets omklädningsrum månne? Svårt.

Månadens bästa inköp: Svensk Damtidning som jag gav Daniel Redgert <3

Månadens bästa beslut: De tre dagarna jag lät Emma ta jobbet. Eller, det var nog mer Emmas beslut, men ändå. Det har aldrig tidigare hänt, men kan faktiskt hända igen trots att jag hatar att släppa mina ansvarsområden.

Månadens upptäckt: ÄLDRE KVINNOR. Jag följde med 3 stycken 40-50åringar till en bar (understryker att jag kände dem innan, i alla fall 2 av dem) och lättade mitt hjärta om en knöl i bröstet (också månadens upptäckt) och män. De lärde mig så mycket om sex att jag började anteckna efter ett tag.

Månadens projekt: Att få min pojkvän att köpa blommor till mig på regelbunden basis.

Månadens längtan: Mer skvaller om Odd Spångberg. Flashback ligger i lä fronten nu.

Månadens uppfyllda mål: Lyssna på kroppen. Jag har inte pressat den till något och dessutom har jag blivit bra på att fika. Jag behöver fika oftare och mer.

/S

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd