RIPPPPPPPPPPP

HAAAAAHAAAAAA LIVETTTTTT

”jag ska ta en titt på nyöppnade sephora” blev ”jag tar mig en titt medans den OTROliga hetsmusiken och PACKADE affären får mitt alarmsystem att slå på, vilket ger mig ångest och jag packar i massa saker i korgen för att snabbt komma ut, vilket ledde till att jag spenderade 1200 spänn för smink”. Jag glömde även mitt igår-köpta paraply i kassan pga blev så stressad. Valde att inte vända om och hämta det, för PALLAR inte den hetsen. Människor ändå. Usch.

Rip min plånbok

Rip månadens matkassa

Rip mitt psyke

Rip min sminklåda

Rip månadens kassa över huvud taget

Rip min självbehärskning

Alltså, låt mig förtydliga: Det är inte som att jag hade velat lämna tillbaka något av det, och smågrejerna är faktiskt från en goodiebag, men fan vad min introverthet påminner sig själv ibland. Vilket kan ge plånkan en spark i pungen. Nåja. E de så fel?

Jag har i alla fall betalat hyran för nästa månad, och att jag knappt har råd med mat nu får mig att känna mig som att jag lever tha sex and the city lajf. Minus Mr. Big eller sexkolumnen dock. Detta betyder också att jag har nytt att testa och recensera för er  ;))

PUSS

/E

Enter a title

Hemmadag

God morgon kompizar!

Idag blir en hemmadag för mig. Jag tog mig en liten sovmorgon till 08 (haha) och startar dagen med att kolla igenom Siris fantastiska tillvaro i silicon valley. Här regnar det. Följ oss på instagram för fler uppdateringar! Pillerpodden heter vi där, såklart.

Planen idag är att fortsätta med kontorsarbetet som blev över från igår. Vi håller bland annat på att boka in olika artister att livepodda med senare i höst. Vilka får ni reda på sen! Jag har också fått något konstigt utslag på överarmen, så jag tänkte ladda ner kry-appen för att se om den funkar. Haahah bävar inför att ringa. Jag HATAR att prata i telefon, det är ren avsky, och att se personen på en liten ruta är ännu värre. Stelhetens mamma hahaha, palla. Nåja, får väl se om jag har eksem eller rabiez. Hoppas på det första.

Annars ska jag tvätta, svänga förbi NYÖPPNADE SEPHORA HÄR I UPPSALA!!!!!!! Ni kan ju tänka er hur exalterande det är för en sminknörd som mig. Ikväll ska jag träffa min kompis Moa för ett glas vin. Det lär ju sluta med en rövfylla, men det är man ju van vid. Det enda som stoppar mig är den kemiska ångesten jag VET att jag kommer få i helgen, men den som lever får se!

Nu sitter jag och mumsar på detta:

Sorry för extremt bloggvänlig gröt, gjord på mandelmjölk, vaniljpulver, jordnötssmör och hirsflingor </3 men det är gott. Jag har haft dille på just den här gröten ett bra tag nu och det har man fått höra är töntigt av Siri. Kom tillbaka med din pasta-pesto säger jag då.

Hade så länge!

PUSS

/E

Träna för feminismen

Jag tränar för feminismen.

Året var 2008 och vi satt där på de hårda bänkarna och fick flisor i underlivet när grabbarna dundrade förbi och försökte pricka volleybollar på varandras skrev. Oj vad vi hade mens allihopa. Det blödde upp ur öronen när vi skulle simma med klassen. Och så var vi alltid lite hesa och behövde ta det lite lugnt. Jag undrar ibland om det inte gav oss tjejer en gemenskap i alla fall? Kan det bli gemenskap av att dela ett utanförskap? Jag tror inte att det någonsin blev så för oss nämligen.

I gymnasiet sa en kille att vi tjejer har det så jävla bra. ”Ni behöver ju bara träna röven.” Jag tyckte det var oerhört skönt att höra. Då kunde jag ta trappan och äntligen bli sexig. Fan vad kul.

Tjejer, vi gör det fortfarande. Jag trodde inte att jag gjorde det förrän min PT (japp, jag sa det) berättade att det var muskler jag kände i ryggen i en övning, inte en skada. Då jag inte tränat ryggen på 22 år så kunde jag inte skilja på positiv smärta (träningssmärta) och negativ smärta (skadesmärta). Och detta i min rygg som BÄR mig. Ryggen som skruvade på sig över underlivsflisorna i högstadiet, ryggen jag pekade på när mensvärken hade tagit en ny törn lagom till att det var dags för handboll. Röven känner jag dock väl. Jag vet hur det känns att ha en flisa, och jag vet hur det känns när jag gör ett utfall i hopp om att få ligga en gång till i mitt liv.

Vi måste ta tillbaka idrotten. Vi gav aldrig bort den, den togs ifrån oss. Träna ryggen och förebygg skador. Många av oss kommer bära en bebis och riskerar ryggskott och förlossningsskador om vi inte stärker oss i tid. Vi ska flytta ut och flytta in. Vi ska handla mat. Vi ska skratta, dansa, springa och hoppa. Att inte våga träna är att mata patriarkatets bild av att vi ska träna för vårt utseendes skull, inte för vårt välmåendes skull. Vi har rätt att kämpa för vår hälsa- de pubertala killarna får inte ha snott den år 2008. Så nu kör vi rygg. Kan jag så kan du. HÄR hittar vi gemenskapen.

Kontoris <3

I´m back, och allt har löst sig tack vare vår FANtastiska ekonomikvinna Sara <3333 Så skönt att efter mitt panikmail bara få tillbaka ”Ingen panik, fixar det i em/kväll. Även om det är läskigt att få brev från skatteverket så är de bra att ha att göra med :)”. Drömmen för mina små (de ÄR verkligen jättesmå) öron.

När jag tog min välförtjänta lunchpaus idag, slängde jag upp benen på bordet och tänkte på det här kontoret. Jag tror att det på ett sätt var räddningen, eller i alla fall pushen, för både min och Sorpzons relation, men också för det Pillerpodden som vi ändå är idag. I tre år satt vi hemma i soffan, vid köksbordet, på caféer eller på nationer där gratis wifi fanns och drömde om hur vi skulle förändra på riktigt. Jag blandade fakturapapper med plugganteckningar och resekvitton med H&M-kvitton. Siri använde kuddar som datorunderlag och vi båda önskade oss surfplattor julen 2014 för att vi skulle slippa släpa på datorer på stan. Vi hade ingven aning om hur vi skulle göra. Satsa eller safea? Hade vi ens någonting att satsa? Vi var verkligen lost. Bokstavligt talat.

Men så bokade vi inte ett möte med fantastiska Uppsala tjej- och transjour, som hade kontor i ett helt amazing hus. ”Fan, så här borde vi också sitta Siri” sa jag. ”Haha, ja, hur mycket ligger hyran på hörrni?? ;-)))” sa hon tillbaka till Hanna och Chris-Emelie som är basen för jouren. Så tänkte vi inte så mycket mer på det, förutom att vi blev superpepp på att börja jobba med Hanna och Chris-Emelie. Att sitta på ett kontor fanns inte ens på kartan, vi hade ju inte ens råd att ta ut lön, och gick på bidrag för att klara oss. Men på kvällen samma dag hade jag svårt att sova, så jag började googla ”lokaler uppsala”. Det kom upp fina våningar för 50 lax i månaden och sånt som vi bara kunde drömma om. TILLS vårt lilla 11kvm stora rum med snedtak kom upp. ”Fin arbetsyta med tillgång till konferensrum och kök. Centralt beläget. Kvartalshyra”. Jag skickade snabbt iväg ett mail bara för att. Jag tännkte helt ärligt att jag bara skulle dit och kolla för att få inspo till jobbet. För just då kämpade vi på som fan och visste inte ens om vi skulle fortsätta.

När jag sa detta till Siri, att jag hade skickat iväg ett mail för ett kontorsutrymme var det som att jag insåg att det var nu eller aldrig. Jag liksom peppade mig själv samtidigt som jag yttrade orden ”jag har mailat”, och såg hennes ögon lysa upp. När vi insåg att adressen var ca MITT I STAN tänkte vi mest ”va? vad pågår? vad är detta för liv? till den hyran?”, men det var sant. En vecka efter mailet var skickat signerade vi papper och gick igenom hyresavtal. Det var helt surrealistiskt att VI hade ett kontor???????

Nu, 6 månader senare sitter vi här inboade och känner oss som hemma. Här har vi tagit emot politiker, kändisar, gråtit, haft ångest och skrattat ihjäl oss. Här gick vi från 32% till 150%, och här byggde vi det Pillerpodden är idag. Vi fick nämligen lov att tjäna ihop den där kvartalshyran, vi fick lov att ta oss upp ur sängen och vi fick framför allt känna på hur det var att vi faktiskt byggde vår egen karriär. Vi bygger fortfarande vår egen branch och det är HELT galet!!!

SÅ. Tack kontoris för att du dök upp där i natten och tack för att du fick oss att inse att vi nu kan drömma om ett ännu större kontor. Hade vi aldrig tagit chansen, och tänkt på att vi faktiskt egentligen inte hade råd, eller stoppat oss själva i drömmen är jag säker på att vi aldrig hade varit där vi är idag. Då hade jag inte kunnat skriva det här inlägget på en av Veckorevyns bloggar och då hade vi framför allt kanske inte haft tron på oss själva. Det hade också kunna gå åt helvete, men det hade vi aldrig fått reda på. Och som en teaser införnästa veckas podd: Är det läskigt så är det rätt.

Puss

/E

 

Återkommer

HEJ älsklingar!! Idag är jag ensam på kontoret på grund av att Sirpan förmodligen ligger och sussar i San fransisco just nu. Jag har sagt åt henne att det är bra att hon åker iväg, för att hon ska BEHÖVA ta det lite launa. Från och med idag är det alltså jag, Emma, Emz, Emzor, Emmsi, som styr kajutan. Kul! Spännande! Läskigt! Men det ska nog gå bra.

Jag startar dagen med lite ekonomi-panik eftersom att skatteverket inte verkar fatta att jag lämnat in allt som ska lämnas in. Håller på att reda ut det nu, återkommer därför lite senare än vanligt med fler roligaRE blogg inlägg.

Puss!

/E