Dream come true

Hej hopp! Som ni har läst i inlägget under, så var jag, sorpan och vår kompis Sofia ute i fredags. Förutom att vi hade en superkul kväll, träffade snygga boys (jag då. Don´t worry, Steve och Sorpan is going strong), och Siri skickade iväg jordens queensms, så hade jag på mig DETTA:

Kände mig fantastiskt snygg och väldigt ”Emmig”. Och med den chans jag nu faktiskt har, att få dela med mig av, enligt mig, en VÄL godkänd outfit tänker jag göra det och inget annat. KAN en kvinna få lite uppskattning? Tack? Tack.

För övrigt ska vi podda i morgon och det är mycket juicy stuff som kommer att pratas om. Inte minst kommer vi ha en poddpassning till grabsen som gör Manskligt! På tisdags släpps avsnittet, glöm inte det!

Puss och kram

/E

Enter a title

”Låt mig vara”

Jag är den klassiska hobbypsykologen, med den lilla detaljen att hobby brukar förknippas med något lustfyllt. Jag har aldrig velat vara i den rollen. Men det har varit en vana, ett mönster, att bjuda in till vägledande samtal.

När jag var 6 år sattes jag mellan de stökiga killarna i klassen för att lugna dem.  Jag har som barn fått trösta en vuxen man som lade sig på sängen i tystnad då bilen gått sönder eller ett syskon inte ville ha en studentmössa. På studentskivan när jag hade varit öppen med min psykiska ohälsa under sista tiden i gymnasiet fick jag sätta mig ner med en kille som frågade mig hur han ska gå tillväga när han inte går ut med fullständiga betyg. 50% av mina one night stand har velat prata om sin barndom med mig. Jag fick till och med en person att lova mig att aldrig mer röka på. ”Jag tror inte det är bra för dig”, sa jag. ”Nä det är det nog fan inte. Jag känner typ ångest varje gång ju!”

No shit. 

Boven i dramat är dessa könsroller. Jag har en van mammaryggsäck på mig med såväl servetter som peppande post it-lappar. De har en verktygslåda med hänglås, en kall pappanyckel men som saknar verktyg när de får upp skiten. Barn letar förebilder. Relaterbara sådana. Och i detta könssamhälle visar det sig att kvinnor söker kvinnliga förebilder, och män söker manliga, då vi har så pass olika förutsättningar och villkor tack vare… könsroller. Vi kvinnor ser andra kvinnor prata känslor. Men säg mig en man som under 90-talisternas uppväxt skrev en bok om självkänsla.

Så igår fick jag fan nog när en kille ville prata om livet med mig.

Hårt, skuldbeläggande åt fel håll, men ändå talande för min beslutsamma inställning som jag faktisk är stolt över.

 

En klok person sa till mig här om dagen att det elakaste man kan göra är att ta ifrån en annan människa sitt lidande då det innebär att du tar ifrån den personen sin utveckling. Det är inte farligt att lida. Det är farligt att tro att lidande inte finns, det är då vi hittar destruktiva utvägar. Det är då människor tar sina liv. Det låter hårt och krasst. Men från och med ska jag säga nej till dessa psykologtimmar jag inte har underlag för, motivation till eller rätt att göra. Det hjälper varken dem, könsstrukturer eller mig.

”Om du lever andras liv, vem ska då leva ditt?”

/S

Slå på ångesten

Mycket känslor behöver komma ut ur denna lilla kropp. Jag skriker i kuddar, boxas, svär över tandborsten och gråter massor. Det går åt energi samtidigt som det ger energi.

Jag började dagen hos Bodil Frick på Uppsala kampsportcenter. Att träna med henne gör mig så stark psykiskt. Det fokuset thaiboxning kräver är samma fokus som är nödvändigt för att mitt psyke ska hålla ihop nu. Jag litar också fullt ut på Bodil. Hon ser inte bara, hon känner när det är dags att ta i, vila, öka tempot eller ta vatten. Idag fick hon till och med påminna mig att andas när jag tog ut all ilska och sorg på den där stackars magrutsgubben. Vi pratade också om vikten av förebilder. Hon är helt klart en av mina. I avsnitt 137 kan ni höra hela hennes historia.

Sedan mötte jag upp Nea (ni känner igen henne från Tonårshat) för att äta lunch på innergården. Jag försökte ge henne lite kärleksråd, men tror det mest var hon som gav mig det.

… och sedan följde Emma med mig på en gynundersökning. Jag har Mirena sedan tre år tillbaka med har nu haft ont. Fick en akuttid och har naturligtvis målat upp scenarion av både utomkvedshavandeskap och växande tumörer i mitt huvud. Läkaren frågade lite försiktigt vilken relation jag och Emma har till varandra. ”Eeeh, jo, bästis, chef och granne.” Det var såklart ingen fara, men nog var det HÄFTIGT att via ultraljud se mina små friska äggstockar, en nervöst fylld urinblåsa samt en hormonspiral i perfekt position. Höll i Emmas hand samtidigt med tårar i ögonen. Vi fick ju se vår icke-bebis för första gången.

Nu går vi på tjejmiddag. En dag fylld av känslor kräver sina förebilder. Jag är så tacksam att jag har många sådana runt omkring mig.

/S

 

 

Lust

Vet ni vad? Jag ÄLSKAR att göra så att andra människor känner sig fina. Jag ÄLSKAR när andra ser sig själv i spegeln och blir förstummade över deras eget ansikte. Det är så lustfyllt för mig med smink och skönhet. Eller, jag har inte alltid lust för det, men det GER mig lust.

I Augusti gifter min bror sig med sin kärlek. De är egentligen motsatser till varandra, Viktor konflikträdd och Lauren inte alls rädd för sanningen. Viktor blev kallad ”musslan” hela hans uppväxt, av alla, för att han har så svårt att öppna sig och Lauren pratar om allt med alla, allra helst på en djup metafysiskt nivå. Ändå har de nu varit tillsammans i snart femton år. De träffades i tvåan på gymnasiet och har därför i princip vuxit upp tillsammans. Det kommer bli ett helt fantastiskt bröllop och JAG har fått äran att sminka Lauren på dagen d. (OMG paniken då??).

Igår testade vi i alla fall några olika sminkningar och bestämde oss för att det blir en gammelrosa matt skuggning med nude-läppar. SÅ FINT!!

TYP såhär tänker vi oss!

Idag ska hon på fest i Stockholm och bad mig sminka henne fräscht, glowy och somrigt. Det blev såhär:

asså KOLLA PÅ HENNE!!!?!??!?!?!!

Jag inbillar mig att jag kommer vara sviiiinnervös den dagen (hahaha, att JAG kommer vara nervös, när det är de som ska gifta sig. Dramaqueen). Men jag jag vet också att jag kommer bli lugn av sminket. Oberoende av resultatet vet jag att proceduren är ångestdämpande i sig, det lugnar mig redan nu.

Vad som är lugnande, ångestdämpande och betryggande är självklart olika för oss alla och det kan handla om träning, youtube, en god bok, matlagning eller sex. Det är viktigt för mig att definiera vad som är vad för mig och hålla mig till det, oavsett vad samhället säger, för att jag ska vara ärlig mot mig själv. Om jag tänker att jag ska vila, men väljer någonting som ”borde” vara lugnande fungerar det inte alls. Jag får ofta mer ångest eller blir ännu tröttare, eftersom att själen fortfarande då letar efter platser att vila på. Att vara sann mot sig själv är alltså A och O. Därför kommer jag fortsätta sminka away!

Vad är lugnande för er? <3

/E

Mostertid

Jag skrev till min storasyster i tisdags kväll att jag brutit ihop. I det läget var min rädsla över att inte kunna ta hennes barn till Grönan förlamande. Jag hade lovat dem det sedan i december. De bor i USA, och för att fixa detta avstånd och denna ständiga saknad behövde jag ha en konkret dag att tänka på. ”Dagen på Grönan i juli” har vi sedan dess pratat om i varje skypesamtal. Och nu var jag rädd att mitt psyke skulle hindra mig, och därför göra barnen jag älskar så det gör fysiskt ONT, besvikna.

Men, jag intalade mig själv att jag skulle fixa det. Och allt gick jättebra. Jag tog tanttrappan upp för lustiga huset, bad dem om hjälp att lyssna efter min mobilsignal när min läkare skulle ringa samt sov på tåget hem. Till skillnad från många vuxna så skulle barnen aldrig se det som något konstigt. De har sett mig gråta så många gånger, och förra sommaren när vi hade två dagar och jag sov under en hel dag så kunde jag höra dem trippa på tå utanför rummet och viska för att inte störa min sömn. Och som min syster alltid säger: ”Det viktigaste för barnen är att träffa dig, inte vad ni gör.”

Lilltjejen som nu har större skostorlek än mig (!) sov över här. Hon önskade falukorv till middag (tack och lov, det är maxgränsen av min matlagningskunskap) och sedan var vi vakna till klockan 23.30 och pratade om puberteten, kittlades och sparkades. Hon ville också se våra Vloggar, den om min Borderline tyckte hon var bäst. Att se mig prata om psykisk ohälsa i Almedalen var mindre poppis. ”Ditt jobb verkar tråkigt!”

”Bra jobbat!” sa hon efter att ha studerat diplomet noga

Däremot kunde hon inte låta bli att jubla över bilden på mig och Emma i VeckoRevyn. Jag frågade henne om vem som var coolast, jag eller Zara Larsson som var på uppslaget bredvid. ”Du. Men om du inte hade varit min moster så hade jag sagt Zara såklart.”

Älskade ungar.