Valborgsfyllan

Valborg i Uppsala är, som ni kanske vet, stort. Vi firar inte valborg. Vi firar skvalborg, kvalborg, valborg och finalborg. Under dessa dagar förväntas du släppa allt och fokusera på en sak: fest. Det ska vara picknickar, champagnegalopp, körsång, parkhäng, forsränning (studenter åker på frigolitbåtar i fyrisån), konserter, jordgubbar och lycka. Helst ska du fira i gäng med alla dina vänner från samlade kretsar, och något riktigt ”sjuuuukt” väntas hända. Något du kan titta tillbaka på resten av året, om inte hela livet.

Den här våren började bra. Januari och februari var mina absolut mest lyckliga månader på många år. Men i mars fick jag en ny medicin, tillsammans med en nygammal diagnos, och min balans rubbades. Rent kemiskt, alltså. Det är ju hjärnan det handlar om. Och eftersom alkohol också påverkar hjärnan, blir jag även känsligare för att dricka under medicinbyten. Problemet är att det inte sällan är precis då jag vill dricka. Jag skäms för det, det är allt annat än sunt, men jag vill bara få fly lite. Slappna av. Ta en paus från när livet känns tufft.

Alkohol, sömn och mat är alla sårbarhetsfaktorer. Därför sover jag alltid 8 timmar, äter många mellanmål och dricker (inte alltid kanske) med måtta. Rubbas en så rubbas ofta flera. Min valborg bestod därför av fylla, ångest, sömnbrist och få – men stora- matintag.

Jag kunde vara glad i korta stunder, mitt på dagen. Men så fort jag kände att ångesten kom, öppnade jag nästa flaska. Kvalborg kväll blev panikångest. Valborg gråt. 

Jag och Kakan, dränkta i champagne.

Så kommer den geniala idén på finalborg. ”Vad säger du om en vit månad?”.

/S

Enter a title

Skulden

 ”Vad tycker du att vi ska göra för att rädda Östersjön?” ”Mer än vi gör, men jag har inte tid att stanna nu!” ”Nej, du har uppenbarligen inte tid för Östersjön heller.”

Vad blir vår skuld? Vi är nämligen dränkta i den och hittar inte ut. Alla skuldargument, för både Östersjön, träning och psykofarmaka, smittar av sig på varandra. Inte konstigt att vi skäms för vår psykiska ohälsa, trots att vi inte valde den.

Men vi är fan inte skyldig någon annan så mycket som oss själva. Skyldiga att kämpa. Skyldiga att försöka. Skyldiga att våga ligga kvar i sängen, att våga gå upp ur sängen. Skyldiga att må så bra som vi faktiskt kan må. Och idag tillåter vi oss att SKITA i Östersjön. För vi är skyldiga oss själva att prioritera att känna oss lite glada för ett lyckat möte. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara. 

Att träna för psyket

Jag har misshandlat den här kroppen så mycket. Jag har sprungit på skadade knän för att bränna kalorier. Ätit lchf, väl medveten om att min kropp utan gallblåsa inte tål för mycket fett. Jag har gått på näringsdrycker som jag drack i sugrör på toaletten. Stoppar fingrarna i halsen. Slutat äta över huvud taget. Börjat igen. Sprungit, spytt, sprungit lite till. Och när jag har skurit mig så har jag skurit mig på benen. Lindat ett linne runt låret och knutit hårt, hårt.

Jag kom till en punkt där jag bestämde mig för att omfördela makten. Makten hade legat hos idealen, samhället och destruktiva hjärnspöken. Jag förflyttade den till vad jag egentligen blir motiverad av, vad som är viktigt för mig. Det är viktigt att:
– Känna mig stark, energifylld och snygg.
– Boosta psyket så mycket jag kan i kemisk väg, med mesta möjliga endorfiner.
– Göra vad jag kan för att leva länge.

Det är inte lätt alla dagar, men jag lyckas alltid, för min ribba matchar min förmåga som tycks vara större än jag någonsin trott. Det kan jag inte tacka träningen nog för. Träningen har blivit en enormt viktig del av mitt liv. Jag mår så mycket bättre psykiskt när jag tränar, särskilt på tre plan:
– När jag slarvar med träningsrutinen ökar den rent kemiska ångesten och jag känner mig nedstämd. Endorfinerna KÄNNS, till skillnad från antideppen som jag inte känner av rent konkret eller direkt.
-Träningen är också min egentid. Jag är för rastlös för att ha någon på något annat sätt.
-Det är också då jag utmanar mitt psyke, jag trotsar när hjärnan skriker nej, när hjärnan hittar på ursäkter och vill ta kontrollen, då tar jag och min numera friska och hela kropp, kontrollen över den.

För lika mycket som jag är stark inuti vill jag vara stark utanpå. För mig, min kropp och mitt psyke.

/S

Dubbelbokade

Vissa dagar är mer hektiska än andra- särskilt när vi dubbelbokar oss. I onsdags skulle vi vara i Göteborg och Björklinge (utanför Uppsala) på samma gång. Vi kunde inte stå ut med ångesten över att ställa in något av det- så vi bokade om flyg och åkte taxi för 2400 totalt… Men KUL hade vi!

Taxin kom 07.20 för att köra oss till Arlanda. Framme i Göteborg fick vi vara med i Sveriges elevkårers projekt Hybris. 8 elevkårer har valts ut till att med stöd från handledare och 4 externa parter genomföra projekt. 2 elevkårer vill förbättra sin skolas psykiska hälsa, så vi blev valda till deras externa part!

Gänget vi ska coacha!

 

Sedan bar det av mot Björklinge för föreläsning. Emma bättrade på sminket på planet (för oss båda).

Föreläsa är det vi gör mest och det vi gör bäst. Den här gången för en konfirmandgrupp i hur man pratar om psykisk ohälsa.

Till sist tog vi bussen hem (pengaångest!) och var hemma vid 21.30. Det var inte länge sedan vi bara fixade att jobba 4 timmar om dagen, och vi blir fortfarande trötta av att jobba 40 timmar i veckan. Vi gör det vi älskar, så det är svårt att säga nej. Men som en klok person en gång sa: ni måste brinna, men aldrig brinna upp.